Drottningholm

Ett palats med pelare i bergarten lapis lazuli och guld, byggt av gudar som kärleksgåva till en prinsessa. Det sparades inte på krutet i scenografin till Moliéres tragedi som i oktober 1766 sattes upp på den alldeles nya teatern vid Drottningholm.

Handlingen i operan flyttas mellan pelarsalen, helvetets underjord, gudarnas himmel, vildmarker och klipplandskap – allt för att kunna visa upp teatermaskineriets alla scenväxlingar och specialeffekter. Operan är så tekniskt komplicerad att den bara satts upp i sin helhet ett fåtal gånger i Europa under 1700-talet.

Det ställer på ända det som varit en sanning i 260 år.

– På Drottningholm fanns hela det här maskineriet och när kronprins Gustav III skulle fira bröllopsfest med Sofia Magdalena så skulle det allra finaste visas upp, berättar Åsa Tillman, som är teknisk chef och kulturarvsansvarig på slottsteatern.

Åsa Tillman är teknisk chef och kulturarvsansvarig på Drottningholms slottsteater.

Angie Gray

"Illusionernas mästare"

Jobbet att måla kulisserna till palatset föll på Jean Eric Rehn.

– Han var Gustav III:s favorit och specialist på att få billiga material att se dyrbara ut. Han var illusionernas mästare, säger Åsa Tillman.

Och illusionerna har fortsatt in i vår tid. Den blåa färgen, som enligt Moliéres scenanvisningar är gjord av lapis lazuli, har visat sig i själva verket vara något helt annat.

– Vi fick resultatet från materialproverna för en timme sedan: det är ett billigt pigment som man får från krossat blått glas. Det ställer på ända det som varit en sanning i 260 år, säger Åsa Tillman.

De 14 delarna som ingår i hela kulissen flyttade i början av hösten in i en tillfällig ateljé i Déjeunersalongen och sedan dess har arbetet varit igång.

Angie Gray

Proverna var en del i arbetet med att konservera Rehns Blå pelarsal. Med penslar och specialverktyg har de rengjorts från damm, smuts och mögel. Lösa färgflagor har försiktigt limmats tillbaka och skador har åtgärdats.

– Men det handlar om att bevara så mycket som möjligt genom att göra så lite som möjligt. Vi målar inte över utan åren syns fortfarande i scenbilden, säger Åsa Tillman.

Och när nu arbetet är klart ska varje del flyttas upp på scenen – vilket är en alldeles egen utmaning. Kulisser på runt sex meter på träramar i tungt kärnvirke ska manövreras under kristallkronor och runt hörn, upp för trappor och genom dörrar.

Att få den runt sex meter höga kulissen på plats kräver både styrka och försiktighet.

Angie Gray

Konstskatter

Ingenting får stötas i eller gå sönder – kulisserna är ovärderliga konstskatter, en Mona Lisa stor som en halv fotbollsplan, menar Åsa Tillman.

– Det gäller att ha mjuka händer och starka armar. Man behöver ta i, men samtidigt vara oerhört försiktig.

När första kulissen är på plats på scenen är stämningen andäktig. Mobiltelefoner tas upp för att fota, färger och skuggor beundras.

– Det är som om det sa tjong i huset när den kom upp, säger Åsa Tillman.

– Som om teaterspökena viskar till varandra: "Nu är den tillbaka".