Kommunen slog på stora trumman och bjöd in till en happening intill det nya mobiltetshuset – ja, det är ett nytt ord för parkeringshus – vid Väsjö torg.

Politiker, tjänstemän och de tre konstnärerna med entourage var på plats, men även två trumpetare från Arméns musikkår som tutade fanfar och ett gäng alldeles vanliga nyfikna Sollentunabor.

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Thomas Nyman (KD), konstnären Laura Könönen, konstnären Stina Löfgren, hennes sonMoses Kulander, och kommunens enhetschef för allmänkultur Birgit Lindholm lyssnar till fanfaren från trumpetarnba från Arméns musikkår under invigningen i Väsjön i förra veckan.

Tomas Stark

– Ibland får vi höra ”varför ska vi ha konst överallt”, men tänk vad tråkigt med en stad med bara grå väggar. Konst gör så att det händer något magiskt. Platsen blir vackrare och mer attraktiv, säger kultur- och fritidsnämndens ordförande Thomas Nyman (KD).

Tanken är att konst i det offentliga rummet är tillgänglig för alla och därmed kan skapa en starkare identitet för en plats som alla känner igen och kan samlas kring.

"Koppling till Sollentuna"

Ett bra exempel är ”Tandem” av Elina Autio som sitter väl synlig på Mobilitetshusets fasad mot Edsbersg allé.

"Tandem" av Elina Autio.

Tomas Stark

Konstnären Elina Autio hade inte möjlighet att vara på plats så ”Tandem” presenteras av Elina Lund, konstkonsult som har anlitats för att projektleda arbetet med de tre nya konstverken i Väsjön.

– Man kan se det som solformationer, och där finns en koppling till Sollentuna. Men de kan också tolkas som blommor eller fyrverkerier. Eller som ekrar i ett hjul, och då hänger det ju ihop med husets funktion, säger hon.

"Lite som en rebus"

Invigningsceremonin är upplagd som en promenad och nästa stopp är inte långt borta. Inne i nybyggda Väsjöskolans trapphus slingrar nu Stina Löfgrens emaljkonstverk ”Väsen”.

Platsen är inte lika publik som mobilitetshusets fasad, men elever och personal passerar den hela tiden och väggen är direkt synlig från huvudentrén.

Konstnären Stina Löfgren och konstkonsulten Elina Lund pratar om "Väsen" inne i Väsjöskolans trapphus.

Tomas Stark

Även ”Väsen” är öppet för flera tolkningar, både vad gäller namnet och själva verket.

– Väsen hänger ihop med Väsjön men också skolväsendet och att skolan kanske behöver ett skyddsväsen. När jag skissade på filurerna tänkte jag på vad som är viktigt att lära sig. Där är handskrift, en del fauna, musik, en fingerborg och en kottfigur för att få med fantasin i leken. Men en del filurer kan tolkas olika, det blir lite som en rebus, säger Stina Löfgren.

Klart om fyra år

Nästa stopp innebär en lite längre promenad, till parken norr om sjön där Laura Könönens skulptur ”No Heaven Up in the Sky” är en del av en serie.

Så småningom ska tolv olika skulpturer av stora och grova dioritblock placeras ut runt Väsjön. Skulpturerna representerar bitar av himlen som ramlat ned och till synes slumpmässigt landat på olika platser på jorden.

På vägen utmed Väsjöns nordvästra sida skuttar Birgit Lindholm, enhetschef för allmänkultur i Sollentuna, då och då iväg och fäster blå ballonger på marken. De ska markera de platser där de elva återstående himmelsskärvorna ska landa.

Birgit Lindholm har fäst ballonger på marken där ett av Laura Könönens tolv skulpturer så småningom ska placeras.

Tomas Stark

– Vi räknar med att hela serien är klar om fyra år. Lite konstigt att symbolisera enorma stenblock med ballonger, men det är rätt färg i alla fall, säger Birgit Lindholm.

Från gruva i Finland

Väl framme vid stenblocket, där ena sidan slipats och lackats med himmelsmotiv, berättar Laura Könönen at hon får stenarna levererade från en gruva i Finland och sedan skär till dem för hand och målar dem.

– De hämtas djupt ner i jorden så de har pressats ordentligt och är hårda och tunga, säger hon.

Stenblocket i parken i Väsjöns norra ände väger cirka 10 000 kilo, berättar konstnären Laura Könönen.

Tomas Stark

En man i publiken berättar att hans barnbarn ”klättrar på allt” och undrar om stenblocken är okej att hoppa upp på.

– Ja, de är hållbara och jag vet att de är attraktiva att klättra på. Själva färgen är som lacken på en bil. Skulle det bli en repa så är jag okej med det, säger Laura Könönen.

En annan man i publiken föreslår att stenarna ska kallas ”Väsjö stenar”.

– Ja, det är mycket möjligt, vi får se vad de kommer att heta i folkmun, säger Birgit Lindholm.

Konstnären Stina Löfgrens son Moses Kulander klättrar raskt upp på Laura Könönens  ”No Heaven Up in the Sky”, under överinseende av mormor Eva Burstedt.

Tomas Stark

Invigningen avslutas och skaran upplöses. Några sekunder senare besannas spaningen att stenarna är klättervänliga då Stina Löfgrens son kvickt tar sig upp på ”No Heaven Up in the Sky”.