Det duggregnar i Husby, solen har precis gått ner över Järvafältet.

Sujata Pawar, 39, och dottern Reva Gharge, 8, skyndar hukandes genom kylan mot konsthallen, hand i hand.

Båda skiner upp när de möts av Arash Sajadi och Kerstin "Piglet" Wikström, verksamhetsansvariga, precis innanför dörrarna.

– Oj, wow, titta Reva, vad fint det blivit! utbrister Sujata Pawar när hon fått av sig mössan och kan blicka ut över den stora salen, fylld av konstverk i olika färger och former.

Sujata Pawar, Arash Sajadi, Kerstin "Piglet" Wikström och Reva Gharge har knutit starka band under tidens gång.

Emma Löf Hagström

"Ett minne för livet"

I sexton veckor under hösten har flera barn och deras närstående vuxna träffats på konsthallen under tre timmar varje onsdagseftermiddag.

Här har de tillsammans fått testa på flera olika metoder och tekniker för skapande, inom ramen för projektet Konstkraft. Det hela har mynnat ut i utställningen, som nu visas i konsthallen fram till 21 december.

– Vi har jobbat med batik, målat, gjutit händer, pratat om känslor för att sedan avbilda dem i små keramikhuvuden – det har varit allt möjligt. Ibland har det funnits en mening och ett syfte med skapandet, ibland har det bara fått vara lekfullt och roligt, säger Arash Sajadi.

Målet med projektet är att stärka färdigheterna och självkänslan hos deltagarna.

Aktiviteterna riktar sig precis lika mycket till barnen som till de vuxna – tanken är att de ska få göra något annorlunda tillsammans och utvecklas både som individer och i relationerna till varandra.

– Det ska vara ett minne för livet. Vi avslutar varje tillfälle med att äta mat tillsammans och det är tydligt hur gemenskapen, både mellan barnen och deras föräldrar men också de olika familjerna emellan, har blivit större under tidens gång. Folk har skaffat nya vänner, säger Arash Sajadi.

Sujata Pawar och Reva Gharge har avbildat sina händer tillsammans.

Emma Löf Hagström

Längtat i flera dagar

För Sujata Pawar, Reva Gharge och Revas äldre syster Aaradhya, 12, har träffarna blivit veckans höjdpunkt.

– Det har varit så roligt och fint. Alla personer som varit här är så bra, vi har fått så bra hjälp när vi behövt. Vi har sett fram emot onsdagarna flera dagar innan, säger Sujata Pawar.

Ett av konstverken föreställer mor och dotters avgjutna händer, med fingrarna tätt sammanflätade.

Reva Gharge lägger upp sin hand precis bredvid, ler.

– Det där är min hand, det ser man, det är samma storlek! Jag har blivit glad av att komma hit varje gång, det har varit jättebra. Det jag lärt mig allra mest är nog att det är roligt att vara med varandra, säger hon.