Hammarby-Skarpnäck

Planeringen för årets midsommarfiranden är igång i både Listuddens koloniområde och Skarpnäcks koloniområde.

Festplatsen är ju som en liten folkpark.

I Skarpnäcks koloniområde har man samtidigt satt punkt för den drygt 300 sidor långa boken "Kolonisterna och kulturarvet". I sommar är det nämligen 90 år sedan Stockholms största koloniområde startade.

Mikael Aringsjö som skrivit om fester och föreningsliv kommer inte vara ensam i midsommar. Han är heller inte ensam författare till boken i handen. Maj Sandin, Linus Rispling, Viveca Eriksson och Pernilla Hed är de andra.

Anders Björklund

I boken som skrivits av kolonins fem personer starka historikgrupp får läsaren veta det mesta om förr och nu.

Våren 1937 började flera stugor ta form. Husen var enkla. I takt med tiden och ökat välstånd har husen i området förfinats.

Okänd/Arkiv hos Trafikkontoret och Fastighetskontoret

Konsums sommarbutik öppnade sommaren 1937. Trots ytterligare en butik 1944 kunde köerna bli långa, ibland upp till tre timmar enligt jubileumsboken.

Konsumtionsföreningen Stockholm/Centrum för näringslivshistoria

Bland om hur kolonins infrastruktur byggdes av arbetslösa som under krisåren fick stödarbete. Vidare hur många kolonister byggde små stugor med enkla medel. En "Fordlåda" var exempelvis hus som byggts av bräder från lådor med delar till amerikanska bilar som kom till Stockholms hamnar.

Vid en stugrenovering 2024 hittades historia i väggarna. "Den här brädan tror vi kommer från General Motors sammansättningsfabrik i Södra Hammarbyhamnen. Bildelarna kom till hamnarna i stora lådor", säger Maj Sandin i boken skrivit om 559 stugors historik.

Maj Sandin

"Skrammeltåget" på midsommar

Midsommarfirandet som drog igång i mindre skala i början på 40-talet är heller inget som passerar obemärkt förbi. Det gjorde heller inte firandena de första åren, vilket bokens medförfattare Mikael Aringsjö skrivit om.

– I "Skrammeltåget" gick barnen i tåg mot festplatsen. Tåget fylldes på utmed vägen och de var utrustade med kastruller, lock och annat att skramla med. Traditionen lever kvar. Firandet i dag inleds med samling på en av infarterna. Men i dag tågar man till levande musik i stället, säger Mikael Aringsjö.

På midsommarafton gick skrammeltåg och sotarmarscher mot festplatsen. Bilden är från 1946.

Carl Bohmans familjealbum

I ett protokoll från 1944 får man veta vad som skedde efter kolonisterna klätt stången med blommor och blad, rest den, och danslekarna avslutats. Då deltog både barn och äldre i bland annat kuddkrig på stång och matätartävling. De tävlingarna har försvunnit med åren.

Men rätt mycket är sig likt enligt Aringsjö som bor i en av stugorna sommartid. Festplatsområdet och byggnaderna är de samma som i början av 50-talet.

– Den stora skillnaden är att man länge hade ett tvådagarsfirande. Det var aktiviteter båda dagarna. Min farmor och farfar stod vid en tombola där man kunde vinna ål och böckling. Det tror jag inte skulle fungera så bra i dag. Men det är mycket aktiviteter också i dag, till exempel trollboll där du kastar ned små troll som står uppställda.

Bumba utan tjat

Hur många som kommer vid midsommar vet man inte. Men besökarna räknas i tusental.

– Det är proppfullt. Jag tror detta är söderorts största firande. Folk har med sig picknick-korgar och slår sig ned.

Trio mé Bumba spelade många gånger.

Koloniträdgårdsföreningen Skarpnäcks arkiv

På kvällen är det dans till live-band på dansbanan. Det är en tradition som hängt med länge. I många år brukade Trio me Bumba som gjorde flera guldskivor komma.

– Vi behövde aldrig jaga dem utan de ringde vid årsskiftet och frågade "Kan vi få komma i år igen?". De älskade att komma hit. Festplatsen är ju som en liten folkpark.