Bland de nyöppnade vinbarerna och minimalistiska mellanrättskrogarna i Sofo finns ett litet kafé som sticker ut. Sedan öppningen har Blå lotus sett mestadels likadan ut – med hemgjorda soppor, sallader och bryggkaffe.

Nu firar kaféet 30 år. Cecilia Gustavsson och Frida Lenz har drivit det sedan starten.

– När vi öppnade hade vi ingen aning om att vi skulle hålla på så här länge, då hade vi nog inte gjort det från första början, säger Frida och skrattar.

Kämpig start

Det var ingen omedelbar succé. Många var besvikna över att det politiska bokkaféet Kapten Haddock, som huserade i lokalen tidigare, hade slagit igen.

– Folk var upprörda, någon stod här utanför och kallade oss för fascister. Men vi brukade själva gå mycket på "Haddock". Vi döpte därför vårt kafé till Blå lotus efter Tintin-albumet för att visa att vi fortsatte i samma anda, säger Cecilia.

Efter ett tag lugnade kritikerna ner sig, och många av dem blev regelbundna gäster på det nya kaféet. I dag har Blå lotus många stammisar.

– Ofta börjar vi förbereda en viss rätt redan när vi ser en stammis komma runt hörnet. Under pandemin var det tack vare dem som vi överlevde som kafé.

Menyn har i mångt och mycket sett likadan ut under de 30 åren kaféet har funnits.

Noa Kullander

"Helt annan tid"

Det är inte bara inställningen till kaféet som förändrats, mycket annat har hänt Södermalm på 30 år. Något som Cecilia menar syns särskilt tydligt i deras kvarter.

– Det går inte att jämföra, det var en helt annan tid då. Det låg en vapenaffär på ena sidan av oss, och ett antikvariat på den andra.

Nu är området i stället fyllt av restauranger som ofta tillhör stora kedjor. Frida har en teori kring varför just Blå lotus verkar vara immun mot "kedjefieringen".

– Jag tror att framgångsreceptet är hemlagad, prisvärd mat, och en känsla av stabilitet och trygghet. Det händer att gäster som vi hade här för tio-tjugo år sedan kommer tillbaka och blir överlyckliga över att det finns något de känner igen.

Det är ett litet arbetslag som jobbar på Blå Lotus, och Frida säger att de är som en familj.

– Både jag och Cecilia jobbar själva i kaféet varje dag, serverar kaffe och lagar mat. Vi sitter inte på något kontor och räknar pengar.