– Guarden som passar går ut och sätter en screen. Och vi söker pick and rollen i första hand.
Jessica Almenäs må vara ny i rollen som tränare för Kungsholmens ena damlag i division tre, men surret låter inte direkt oerfaret.
Egentligen spelar hon som guard i laget. Uppdraget som coach är tillfälligt och ofrivilligt efter en ridolycka i november.
– Jag föll av en häst, ramlade på axeln och nyckelbenet släppte från fästet i axeln.
Ledbandet som höll fast nyckelbenet hade gått av och benet sticker fortfarande upp vid högra axeln.
– Det gjorde fruktansvärt ont. I tre veckor kunde jag inte klä på mig själv och jag kunde bara ha tröjor med dragkedja som man liksom fick krypa in i, säger Jessica som ändå hoppas på spelcomeback efter nyår.
Efter nyår. Jessica hoppas på en snabb comeback på planen trots att nyckelbenet fortfarande sticker upp vid högra axeln "Jag planerar att börja spela igen efter nyår."
Pekka Pääkkö
Helt ny som tränare i Kungsholmen Basket är hon inte. En av hennes söner spelade i pojkar-09 och då var hon tränare. Även efter att sonen hade slutat spela fortsatte hon coacha i ett och ett halvt år.
– Men att träna vuxna är svårare, speciellt när det är ens lagkamrater. Hade jag bara varit tränare hade jag varit lite tuffare. Nu är jag nog ganska snäll och peppig.
Det var 2017 som Jessica började lira i Kungsholmen Basket. Då hade klubben startat ett nytt damlag och sökte spelare.
– De tränade i en hall som låg två minuters gångväg från där jag bodde. Jag tänkte att det var ett tecken, men efter bara tre träningar skadade jag mig, säger Jessica och skrattar.
Syrran hoppade på i år
Lillasyrran Jenny Almenäs Nicander hoppade in i laget i våras efter en del tjat från storasyrran.
Systrarna har tidigare spelat tillsammans i Östersund i division 1.
– Jag älskar att spela med henne. Jag vet alltid var hon är och hon gör alltid som jag tycker att hon ska göra, säger Jenny.
– Vi hittar varandra bra fortfarande. Jag vet hur hon rör sig och hon vet hur jag rör mig, vilket är spännande, säger Jessica.
– Men henne kan jag faktiskt gnälla lite på. "Skärp dig, kom igen nu och lägg i bollen" kan jag säga.
Systrar. Lillasyster Jenny är 185 centimeter lång center som är mycket under korgen, medan 175 centimeter långa Jessica är spelfördelande guard eller forward.
Pekka Pääkkö
Jenny gillar att nya tränaren är på henne.
– Det passar mig superbra för annars kan jag drömma mig bort lite. Jessica är skitbra som tränare och det trodde jag inte.
– Varför då?!, undrar Jessica.
– Jag trodde du skulle vara för snäll.
Blir det att man gnabbas lite med sitt syskon när man spelar ihop?
– Nej, det bara kul och vi umgås mer också. Efter varje träning och match ringer vi och pratar om hur det varit, säger Jessica.
Vem är bäst?
– Oj, vad svårt. Jag har ju spelat på högre nivå och hon får nog fasen kämpa för att komma ikapp mig nu, säger Jessica.
– Jessica är mycket bättre, men jag är mycket starkare, säger Jenny.
Växte upp i Jokkmokk
Jenny och Jessica är från Norra Sverige och växte bland annat upp i Jokkmokk som då hade ett bra basketlag som var nära elitserien. Pappa Michael Almenäs spelade på 70-talet i Plannjas basketlag, så basketen ligger i blodet.
Jessica spelade i elitserien med Brahe, men slutade ganska tidigt.
– Jag ångrade det och tänkte i säkert i tio år att jag skulle börja igen. Däremot ångrar jag verkligen inte att jag började spela igen till slut.
Division tre. Kungsholmen Baskets ena damlag som spelar i division tre. Det här gänget kallar sig KBK medan det andra laget från Kungsholmen kallar sig OG.
Pekka Pääkkö
2015 drabbades Jessica av utmattningssyndrom. Familj och jobb är prioriterat medan häng med vänner och middagar har blivit färre.
Ur det perspektivet är basketen viktig.
– Jag prioriterar en träning före en biopremiär eller en gala. Så alla mina vänner som inte spelar basket tycker att jag har blivit otroligt tråkig. Är det träning väljer jag bort allt annat.
Varför är det så?
– Jag upptäckte att det betyder så mycket för mig och gett så mycket energi. Mycket sociala grejer är energitjuvar om man varit utbränd och man kan känna att man behöver vila i två dagar efter att ha träffat folk.
– Det här är precis tvärtom, här får jag bara energi och jag har verkligen blivit basketnörd igen på äldre dagar.