Det här är en insändare på Mitt i. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Lidingö
Jag åker inte buss så ofta men just denna vecka blev det två gånger. Båda gångerna åkte jag från Ropsten till Lidingö.
Alla personer som stod vid busshållplatsen i Ropsten hade klivit ombord och bussföraren hade stängt dörren. Plötsligt stod en kvinna där och ville gå ombord. En försynt kvinna som stod där snäll och tyst.
Chauffören öppnade bussdörren och skrek till kvinnan att han hade tider att passa och undrade om hon hade fattat det. Kvinnan var helt tyst men fick gå ombord.
Nästa gång var en äldre herre med käpp som gick ombord på bussen och med sig hade han sin hund. Har man en käpp så brukar man ha problem med att gå. Han var på väg att sätta sig på platsen som är avsedd för personer som har svårigheter med bland annat att gå.
Då säger bussföraren med hög röst att mannen skulle gå längre bak i bussen. Hon körde inte i väg förrän han gick längre bak, där det är trångt och svårt att gå.
Varför har personer som inte tycker om människor och som inte inser att deras jobb är att hjälpa människor utbildat sig till bussförare?
Måste ändå påpeka att det flesta bussförare är jättetrevliga och serviceinriktade! Jag känner flera!
Det tråkiga är att det finns de som inte ska jobba med det de gör eftersom de förpestar dagen med sitt uppförande.