Textilavfall är mer än avlagda kläder. Det kan också röra sig om gamla lakan, filtar och mattor. En tygväska, slips eller keps likaså. Inget som är stickat, vävt eller tovat får längre sorteras som brännbart.

På Returparken informerar Artsiom Naida och hans kolleger besökarna om vad som gäller. Så här i januari är det lågsäsong och det finns tid. I onsdags rullade knappt 400 bilar in mot 800 dagligen sommartid.

Sen information

Det är kommunen som ska informera invånarna om vad den nya lagen, som är en anpassning till EU:s avfallsdirektiv, innebär.

– Vi är lite sena, men vi kommer att lägga ut information på hemsidan, säger avfallshandläggare Magnus Skyman. Och vi kommer att ta upp det i avfallsbilagan och i appen.

Lagen slår också fast att kommunerna ansvarar för att samla in textilavfallet. 

Rent och torrt

För Vallentunas del blir skillnaden inte så stor eftersom kommunen redan har ett samarbete med Human Bridge, som har sina behållare uppställda både vid Returparken och på återvinningsstationerna.

– Vi har nio återvinningsstationer i kommunen och det finns minst en behållare vid varje. Det man lämnar där får vara trasigt men måste vara rent och torrt.

Våta och smutsiga textilier måste lämnas på Returparken. Om de smutsats ned med farliga kemikalier ska de sorteras som farligt avfall.

Vad händer med det som samlas in?

– Det som läggs i Human Bridges behållare sorteras i södra Sverige där avfall skiljs ut. Sen skickas det till Baltikum och där görs en andra sortering. Det som går att sälja går till second handbutiker i Östeuropa, Baltikum, Afrika, Balkan och Mellanöstern. Resten tas om hand av deras återvinning. Jag vet att de bland annat tillverkar städtrasor av fibrerna. En viss andel går till förbränning, det kommer man aldrig undan.