Var formuleras de framtida samhällenas behov, och vem står för idéerna? Det var frågeställningen som Tensta konsthall gick ut med, när de bad konstnärer, arkitekter och samhällsvisionärer att skicka in bidrag till en ny konstutställning.

– Järva drabbades extra hårt av pandemin. Även här på konsthallen, som i hög grad fungerat som social mötesplats, var vi tvungna att stänga. Det hela har fått oss att verkligen fundera över vem som äger staden; vem som har rätten att bestämma över framtiden för våra gemensamma rum, säger Paulina Sokolow, kommunikationsansvarig på Tensta konsthall.

Cecilia Widenheim, chef för Tensta konsthall, tillägger:

– För vissa är Tensta ett problemområde att undvika, för andra är det här man har sina starkaste barndomsminnen och sitt ”hemma”. Ett open call blev ett sätt att titta tillsammans på de här skilda perspektiven.

Mängder av bidrag

Sammanlagt fick konsthallen in 134 förslag. Sedan valde en jury ut de 26 bidrag som nu visas upp.

– En röd tråd genom Tensta konsthalls historia har varit att koppla upp sig mot världen genom det lokala. Så också i den här utställningen, säger Paulina Sokolow.

I utställningen kan besökare nu ta del av konstverk om – bland mycket, mycket annat – ägarförhållanden utmed blå tunnelbanelinjen, tigrinja-språkets rotlöshet och bastubad som utgångspunkt för givande samtal.

– Vi har även inkluderat en ansökan till länsstyrelsen från en grupp akademiker och arkitekter om att göra Tensta gymnasium och Tensta träff till byggnadsminne. Där blir det lite civil olydnad över det hela, säger Paulina Sokolow.

Konstverken varierar i form. Det är video, skulpturer, måleri, installationer, publikationer och aktiviteter. Den som besöker konsthallen går dessutom rakt in i ett färgsprakande universum.

– Golv och väggar har målats i poppiga, smarriga färger och mönster, av konstnären Eric Magassa. Det är som att komma in i en annan värld, säger Paulina Sokolow.

Återskapa Järvafältet

Konstnärerna Ylva Westerlund och Mats Adelman har sedan många år tillbaka en ateljé på Järvafältet. En dag, när de var ute och gick på en promenad i området, upptäckte de att bävrar hade orsakat en översvämning vid Igelbäcken.

Några dagar senare gick de tillbaka och såg att bävrarnas verk försvunnit och att bävrarna var borta, kanske skjutna eller flyttade av människor.

– Det kändes lite som en aktivistisk handling av bävrarna, att låta bäcken svämma över så där. Då fick vi idén till det här konstverket, säger Ylva Westerlund, och fortsätter:

– Vi har tittat närmare på hur både naturliga och mänskliga ingrepp i naturen förändrar floran och faunan. Hur hade det blivit om man lät återställa Järvafältets naturliga vattenbalans?

Hon visar upp en modell av en vattenflödesmaskin, inspirerad av en liknande över hundra år gammal modell av den österrikiske uppfinnaren och skogsvaktaren Viktor Schauberger.

– Konstverket handlar om hur bävrarnas tilltag tillsammans med Schaubergers modeller för att få vatten i rörelse skulle kunna få Järvafältet, med sina uppdämda och uttorkade marker, att återfå sin ursprungliga balans i framtiden, säger Ylva Westerlund.