En stor skulptur i en blandning av vitcement, sten och vit marmorkross har rests upp precis utanför ceremonibyggnaden på Järva begravningsplats.

A V T R Y C K, som konstverket heter, är gjort av arkitekten och konstnären Petra Gipp, efter att hon stått som vinnare i en tävling som Stockholm konst utlyst.

– Redan när jag kom till Järva begravningsplats för första gången tyckte jag det var något alldeles speciellt. Det är en otroligt vacker plats. Det är sällan om jag som arkitekt och konstnär tycker att en lagt tillräckligt med omsorg på något nybyggt – men det här visade på raka motsatsen, säger hon.

"Det är livets smala passage, övergången mellan elementen; mellan det liv vi lever nu, det vi känner till, och det vi ska fortsätta in i" säger Petra Gipp om sprickan i konstverket.

Ylva Ek

Existentiell gemenskap

Sedan dess har en lång skapandeprocess pågått. Konstnären har både velat ha platsen, människorna som bor där, landskapet, naturen och mångfalden i åtanke.

– Mina tankar kring att göra ett tillägg på platsen var inte helt enkla. Dels för att det är en begravningsplats, men också för att det är en stort rum där volym och proportion blir viktigt. En ska kunna uppleva verket både på långt håll och tätt inpå – det ska både vara en gestalt i landskapet men också, när du kommer närmre, en personlig, nära upplevelse, säger Petra Gipp.

Till slut växte den 2,5 ton tunga skulpturen fram. Verket kan ses som två kroppar som möts och reser sig ur jorden, upp mot himlen i en slags existentiell gemenskap – oberoende av kultur eller religion, enligt konstnären.

– Det är något annat; det ska omfamna en mycket större gemenskap och en form av identitet, påminna om vår väg genom livet, säger hon.

Mellan de två kropparna syns en spricka.

– Den såg jag lite som något som både förenar och separerar. Det är livets smala passage, övergången mellan elementen; mellan det liv vi lever nu, det vi känner till, och det vi ska fortsätta in i, säger Petra Gipp.

Konstverket ska gå att uppleva både inifrån ceremonibyggnaden och utifrån begravningsplatsen, och förhoppningsvis väcka existentiella tankar, enligt Petra Gipp.

Ylva Ek

Ett med marken

Placeringen, centralt precis utanför det stora fönstret på ceremonibyggnaden, har också varit viktig.

– Upplevelsen av verket kan börja hos den enskilda människan på insidan och röra sig ut till landskapsrummet. Det blir en koppling till den monumentala platsen, till himmel och jord, ljus och mörker. Det kan kanske väcka existentiella tankar, säger hon.

Så småningom är det meningen att växtligheten ska krypa nära inpå skulpturen, att den ska bli helt i ett med marken och platsen.

– Jag ville inte ha något podium eller grus omkring, det är en gjuten platta som gestalten är förankrad i. Den ska gå att köra på med en mindre bil, den ska stå stadigt – samtidigt som det ska se ut som att den växer ur marken och jorden, möter människor och himlen, säger Petra Gipp.