”Folk ska veta att på torsdagar är det alltid musik på Hökis visrum”. Så löd den högt ställda målsättningen när lokalen på Hökarängsplan invigdes i maj 2015.
Genom åren har det stundtals varit glest på viskvällarna – trots att lokalen är minimal och bara rymmer ett 40-tal personer.
– Det har hänt att det har varit två personer i publiken, säger Jimmy Flodin, sekreterare och ansvarig för marknadsföring.
Ekonomiskt har det också varit motigt ibland. I samband med pandemin tvingades föreningen samla in pengar genom crowdfunding för att klara lokalhyran.
Vinden har vänt
Men när visrummet firar tio år den 31 maj – lämpligt nog på Hökarängens dag – är läget ett helt annat. Medlemmarna är 244 stycken nu vilket ger viss ekonomisk trygghet. Målet är 400.
Publiken har också hittat hit. Nyligen tvingades Jimmy Flodin mota bort besökare som inte förköpt biljetter – det var knökfullt i lokalen.
Monica Flodin, Louise Elfvengren och Jimmy Flodin har all anledning att se nöjda ut.
Angie Gray
– Vi blir mer och mer kända och syns mer. Artisterna står på kö för att få spela hos oss. Det finns inte så många scener i Stockholm längre och det är en enormt trevlig lokal, säger Louise Elfvengren.
Hon är kassör och ansvarig för foto och film under konsertkvällarna. Resultatet kan man ta del av på visrummets egen Youtube-kanal.
Inget Cornelis-krav, men...
I Cornelis anda och som namnet antyder är det visor som sjungs på Hökis visrum. Det är alltid unplugged, och oavsett artist brukar en eller annan låt av den holländske mästartrubaduren smyga sig in i repertoaren.
– Det är inget uttalat krav men nog tycker jag att artisten ska spela nån låt av Cornelis på sin spelning här, säger Jimmy Flodin.
Vreeswijks ansikte blickar ner från tavlor och tidningsartiklar på väggarna. I det bakre rummet står en byst och på en vägg hänger en guldskiva. Den höga pallen på scenen har nötts av visdiktarens egen rumpa.
Fotografen Hans Geddas berömda porträtt av Cornelis från 1977.
Angie Gray
Bodde och jobbade i Hökis
Tidigare fanns de flesta av de här sakerna på Cornelis-museet i Gamla stan. Efter att det las ner på grund av pengabrist 2011 hamnade de i en källarlokal i Gustavsberg.
Det gillades inte av Lennart Johansson, Hökarängsbo och en av dem som jobbat som guide på museet. Han samlade ihop en del av föremålen och fixade en provisorisk utställning i Hökis.
Därifrån föddes idén om en ny permanent lokal. När det blev ledigt på gågatan slog han till, och bildade Hökis visrum tillsammans med kollegerna från museet, Olle Nyman och Tommy Rådberg.
– Cornelis bodde på Saltvägen och jobbade en tid på socialkontoret där vårdcentralen ligger i dag så jag tyckte det var passande, berättar Lennart Johansson på telefon från Gotland där han numera bor.
Jimmy och Monica Flodin bland Cornelisföremålen inne i visrummets lokaler.
Angie Gray
Än i dag är han föreningens ordförande. Till Hökarängens dag 31 maj lämnar han ön och håller jubileumstal på utomhusscenen på gågatan.
Och så blir det livemusik så klart.