Bolinders verkstäder hade nyligen lagt ner när föreningen Teater och dokumentation i Järfälla, Teodok, började rusta upp Kallhälls gamla folkets hus 1980.
– Det var en stor sorg, för många som jobbade här jobbade också på Bolinders, berättar Gunilla Wiklund som har varit med sedan starten.
45 år senare kan man konstatera att de skapade en ny institution mellan husen i Kallhälls villastad. Många generationer Kallhällsbor har stått på scen i de 45 föreställningar som följt.
Mycket fördomar
Den 25 januari är det premiär för jubileumsföreställningen "Grand final – dögamla tanters show". Titeln ska inte tolkas som att de snart är slut – tvärtom.
– Det finns mycket fördomar och föreställningar om vad som händer när man blir äldre. Då tar sexlusten slut, man träffar inte någon ny och så vidare. Men att dejta och längta efter kärlek tar liksom inte slut för att man är 70-plus, säger regissören Lina Bergvall.
Gunilla WIklund sjunger ut änkan Astrids kärlekslängtan.
Mikael Andersson
Regin står duon Lina Bergvall och Lena Brännström för.
Mikael Andersson
Hon var själv tio år när hon såg sin mamma på scen i premiärföreställningen "Johanna från Kallhäll" 1982.
– Det här var ju min fritidsgård. Det är härifrån väldigt mycket av min värdegrund kommer, den jag är i dag och att jag vågat göra allt jag velat göra. För jag blev tagen på allvar, redan som tioåring, säger hon.
Erfarenheterna tog hon med sig in i en karriär som sångerska och skådespelerska. Den här gången är det hon som tar med sig sina barn, som alla tre är en del av den tjugoen skådespelare starka ensemblen.
En studie i åldrande
Fyra kvinnor och en man i 70-årsåldern äntrar scenen. En man i läkarrock tar plats på balkongen ovanför.
– Välkomna till forskningsstudien i huvudet på en gamling, börjar han.
Vad som följer är en studie i åldrande. De vänder och vrider på fördomar och faktiska svårigheter.
Ragna Ringdahl läser högt ur 1177:s definition av åldrande.
Mikael Andersson
Maggis Odstam spelar en kvinna från "the rock n roll generation som älskar att dejta".
– Man kan ha lite olika perspektiv på åldrandet. Den här karaktären tycker vadå ålderdom, vadå att vara gammal? Livet pågår NU!
Liket börjar gapskratta
Men ibland går det inte att blunda för åldrandets baksidor, vilket blir tydligt när en kropp dold under ett lakan rullas in på scenen. När skötaren ska läsa på etiketten runt stortån sätter sig plötsligt "liket" upp och börjar gapskratta.
– Färdtjänsten var så tidig i dag, så jag lade mig ner för att vila, säger hon när hon hämtat sig från skrattattacken.
Det är Doris, den försvunna deltagaren i forskningsstudien, som dykt upp. Men det som börjar dråpligt blir snart allvar.
– Jag spelar en kvinna som under pjäsens gång blir mer och mer dement. Det har varit jättesvårt, att göra det utan att göra henne till en karikatyr, säger Anne Sohlström och fortsätter:
– Att hitta ett sätt där hon behåller sin värdighet trots att hon faktiskt blir ganska snurrig mot slutet. För det är ju faktiskt något som händer oss, man tappar kroppsförmågor och man börjar tappa den person som man en gång var.
Ensemblen är 21 man stark. Den yngsta är 12 och den äldsta 80 år.
Hans Sohlström