Klockan är halv elva en solig vardag i januari. Parkeringen vid Hökarängsbadet är lika full som under badsäsong. Förklaringen hittar man ute på Drevviken, där en bred silvergrå orm ringlar söderut genom den vita snön. Det är stans längsta plogade sjöisbana som tar skridskoåkare ända bort till Haninge.
Torbjörn Nilssons fru är redan ute på isen. Själv står han och knäpper på sig ett par rejäla turskidor i trä.
– Jag har fått så dålig balans så jag plockade fram de här i stället. Det som är bra med Drevviken är att det inte finns några backar, säger han och skidar iväg.
Vid bryggan flockas skridskofolket.
– För min del åker jag gärna här eftersom det är plogat, och så är det en stor sjö där man kan välja bland flera olika rundor, säger Ulf Lindberg som bor i Hammarby sjöstad.
Det är säsongspremiär för Haningebon Håkan Andersson, till höger, som åker tillsammans med Sjöstadsbon Ulf Lindberg.
Angie Gray
Flera distanser
Vill man åka hela banan är det nära två mil. Ett kompisgäng i 30-årsåldern siktar på att ta sig hela vägen runt.
Vad är grejen med långfärdsskridskor?
– Det är nånting med skären; den vaggande rörelsen. Det är skönt när man kommer in i det där flowet, säger Johannes Rydinger som fick sina långfärdsskridskor i julklapp.
”Det är kul att göra det bästa av vintern, att komma ut en sån här vacker dag”, säger Valter Lindgren, till höger, här tillsammans med Johannes Rydinger.
Angie Gray
Skridskogrupper på nätet har på sistone svämmat över av bilder från Riddarfjärden inne i stan och frusna havsisar i innerskärgården.
Stadens plogade banor erbjuder ett säkrare alternativ.
– Jag är inte så erfaren. På en plogad bana vet man att man överlever, konstaterar Valter Lindgren.
Idrottsförvaltningen, som sköter stadens sjöisbanor, mäter isens tjocklek regelbundet.
– När den är tjock nog börjar vi ploga med fyrhjulingar och när den växt till sig ännu mer kan vi gå på med hyvel. Vi är väldigt noga med säkerheten, säger enhetschefen Robin Fredriksson, men betonar att åkning på sjöisar ändå sker under eget ansvar.
Hur ofta plogar och hyvlar ni?
– Vi är ute sju dagar i veckan. Vi hinner inte vara på alla sjöar varje dag men vi försöker hålla en jämn fördelning mellan sjöarna.
Isbanan plogas och hyvlas med jämna mellanrum.
Mattias Kamgren
Lo gjorde premiär på sjöis
Mari Yngvesson glider in mot bryggan på hockeyrör. Lo, fyra år, softar i barnvagn efter att ha åkt skridskor på sjöis för första gången.
– Kul! tycker Lo.
– Ljuvligt! tycker mamma.
Familjen bor nästgårds, på nybyggda Drevvikshöjden.
– Det är ju en lyx både på sommaren och vintern att ha tillgång till det här, säger Mari Yngvesson.
Fyraåringen Lo Nemlander pustar ut i vagnen efter skridskotur med mamma Mari Yngvesson.
Angie Gray
Vinden gör skillnaden
Till sist snör även Mitt i:s reporter på sig skridskorna. Isen är nyhyvlad fram till Trångsundet och det går som en dans i strålande vintersol.
Men på vägen tillbaka märks att Drevviken är lång. Plötsligt viner en vind som inte märktes nyss och varje skär känns tungt. Isen är dessutom rejält uppåkt på sträckan dit hyveln inte hunnit än.
När turen avslutas vid bryggan nedanför Kristinahuset i Stora Sköndal är det med trötta stapplande skär. Nästa gång blir det korta rundan.
Fortsätta ut mot Haninge eller vända tillbaka? På Drevviken finns flera rundor i varierande längd att välja bland.
Mattias Kamgren