Plugget är slut för dagen, Bergshamra IP fylls på med barn i blåa ställ och snabba fötter. En föräldratränare kånkar bollnät över planen, räknar in laget.
Kompisarna i F16 har tränat ihop sen de var fem år, sedan dess är fotbollen veckans höjdpunkt.
– Det är en bra lagsport, man behöver samarbeta mycket och passa, säger Lykke Persson Laurin.
Förebilder finns det gott om, inte minst efter sommarens mästerskap.
– Jag vill gärna bli en jättekänd fotbollsspelare och vara med i landslaget. Asllani är bäst, eller nej vänta, Rolfö, säger Ella-Rose Waring.
Lykke Persson Laurin, Ella-Rose Waring, Greta Hallgren och Nina Malmberg går i samma klass och har spelat fotboll ihop i fyra år.
Mikael Andersson
Kostnaden ett hinder
Fotboll är såväl landets som Solnas största sport för barn. Kommunen och klubbarna delar målet om att hålla ungdomarna aktiva långt upp i åldrarna.
Men enligt en rapport från Riksidrottsförbundet som kom i våras har en av fem unga i Sverige hoppat av sin idrott senaste året.
Det lyfts att 27 procent av dem skulle ha fortsatt idrotta om det var billigare eller gratis.
Bergshamra IFK har ett uttalat mål att hålla kostnaderna nere. För de yngsta kostar det 1 000 kronor per år. För 10–12-åringar är summan 1 850 kronor. Det innebär att de hör till de fotbollsföreningar med billigast avgift i Solna.
Killarna i P18, Hal Siegel, Emil Casado och Lo Persson Laurin, är överens: det roligaste som finns är att göra snygga mål – helst om ett storasyskon är målis. Lo drömmer om att bli proffs. "Det skulle vara kul men samtidigt lite irriterande att flyga till en massa olika länder i stället för att vara hemma".
Mikael Andersson
Anna-Karin Sjöholm, ordförande, tror inte att det i sig får familjer att söka sig till dem, snarare att stanna kvar.
– Jag tänker att när det inte är förenat med en stor investering så räcker det med att barnet tycker det är kul.
Matchställ ingår, i en kollektiv skolåda trängs urvuxna ex att låna.
– Alltså, det är mycket logistik och fix kring kläderna. Men vi har valt att fortsätta med vårt lilla kretslopp, även när vi växt som klubb, eftersom vi tycker det är värt det.
Vad är risken annars?
– Den uppenbara risken är att man inte börjar spela eller att man hoppar av. En familj som är tvungen att prioritera kommer välja att betala hyran och få mat på bordet.
Mycket ideellt arbete
Det kostar förstås ideell kraft. Runt 50 föräldrar hjälps åt att få allt att rulla.
– Det tar en del tid. Men vi gör ju det här för barnen och deras kompisar, säger Ellen Persson Laurin, tränare och mamma till två spelare.
Låg avgifter sänker tröskeln för att idrotta, tror Anna-Karin Sjöholm, här med föräldratränaren Ellen Persson Laurin. "Jag tänker att det kan bli mer "pushigt" för barnet om föräldrarna lagt mycket pengar på avgifter och dyra fotbollsskor".
Mikael Andersson
Anna-Karin berättar att de funderat på att anställa en tränare, men det skulle ju öka kostnaden och märkas på avierna.
– Vi vill vara bra på det som inte kostar, att träffas och ha kul i ett idrottssammanhang. Låg tröskel in så att alla som vill kan komma och spela.
Fritidskortet kan bidra
Solnaklubbarnas avgifter för barn och unga, och vad som ingår, varierar. En del har avlönade tränare. Vissa kan ha familjerabatt. Flera erbjuder ekonomiskt svaga familjer hjälp med avgiften.
En annan sak som ska få fler unga aktiva är regeringens satsning fritidskortet.
Det har fått kritik för att vara för lågt belopp och flera föreningar har flaggat för administrativa bördor med faktureringssystem som inte lirar.
– Det är ju helt nytt och man vet inte riktigt hur krångligt det blir. Men man gillar ju ambitionen med fritidskortet. Särskilt för föräldrar som kan få 2 000 kronor, det kan ju täcka hela kostnaden, säger Bergshamra IFK:s Anna-Karin Sjöholm.
Bergshamra IFK:s låneskolåda åker fram vid behov. Örjan Sjöholm, Anna-Karin Sjöholm och Ellen Persson Laurin hör till föreningens engagerade föräldrar.
Mikael Andersson