Drottningholm

Under scenen på Drottningholmsteatern finns en värld som få besökare får se. Det är ett mekaniskt maskineri med kugghjul, vinschar, gångspel och rep som gör att vågorna rullar, en molnvagn flyger ner från himlen och en skog blir en stadsgata, som blir ett palats, som blir ett tältläger vid ett slagfält.

Det är en förvandlingslåda som fascinerat scenmästare Christer Nilsson i över 30 år.

– Jag älskar maskineriet och vill gärna ta ner alla under scenen. Men det blir för mycket slitage så det går inte, säger han.

Inne på den stora teatern pågår just nu arbetet med att byta ut dynorna på bänkarna. Christer Nilsson tror sig ha hört ett spöke inne på teatern. "Alla teatrar med självaktning har ett spöke", säger han.

Mikael Andersson

Skala 1:10

Men nu har en lösning landat på teatern – i form av en perfekt replika. Modellen är i skala 1:10 och komplett med historiska kulisser och samma mekaniska maskineri som en gång uppfunnits av skeppsbyggare i Venedig på 1630-talet.

Jag har upptäckt en hel värld av dockskåp.

Upphovspersoner är Ulf Hedberg och Sven Ahl, som båda jobbat på Kungliga Operans verkstäder och som började arbetet 1979. I 37 år byggde de på modellen men när det inte längre fanns plats på operan monterades den ner och donerades till Scenkonstmuseet.

Christer Nilsson har byggt små stolar av ätpinnar och hittat ett skotskt företag som gör gustavianska möbler i miniatyr. "Jag har upptäckt en hel värld av dockskåp", säger han.

Mikael Andersson

Där låg den till i höstas när föreningen Drottningholmsteaterns vänner såg till att den kom hem till Drottningholm. Nu ligger ansvaret att bygga upp den på Christer Nilsson – och det är ett pillrigt jobb.

– Jag har fått ta fram min pyssliga sida och jag har upptäckt en hel värld av dockskåp. Vi har funderat på om vi ska träna upp dansmöss, säger han.

Svallande vågor

Efter sina många år på teatern kan han varje rep och hans jobb som scenmästare handlar ofta om att fösa in en regissörs stora ambition i teaterns realitet.

– Som när någon säger att de vill att vågorna ska svalla i en halvtimme. I ett modernt maskineri är det inte något problem, bara att trycka på en knapp, men här handlar det om människors råstyrka.

Tre år räknar teatern med att det tar att färdigställa hela modellen. Då är tanken att den ska kunna användas i visningarna av teatern.

Mikael Andersson

Arbetet med modellen har gett honom ett nytt perspektiv på sin arbetsplats.

– Jag har behövt mäta upp teatern och titta på den på ett annat sätt. Jag tycker att jag på sätt och vis har återupptäckt teatern.

Bergmans teater

Drottningholmsteatern har stått modell tidigare – 1974 byggdes en kopia av teatern upp i SVT:s lokaler i Filmhuset på uppdrag av Ingmar Bergman.

– Han ville spela in Trollflöjten här, men han ville också ha facklor och levande ljus, så det gick såklart inte, säger Christer Nilsson.

På slottsteatern fanns, enligt Bergman, teaterns ädla, magiska illusion som påminde om leksaksteatern han hade som barn och som dyker upp i Fanny och Alexander.

Det är mekaniken och illusionerna som den skapar som fascinerar, tror Christer Nilsson.

– Det finns en drömvärld i leksaksteatern och i leken med teatereffekterna. Det är en värld att förlora sig i.