I hörnet på Björnsonsgatan 199 lyser det från de stora fönstren. Gardinerna har tidigare varit fördragna medan lokalen har ställts i ordning.

Caitlin Rathburn pekar på två arbetsbänkar hon snickrat ihop.

– Jag var uppe hela kvällen igår och fixade i ordning det sista. Jag hittade träskivorna i ett återvinningsrum, det är helt otroligt vad folk slänger grejer, säger hon.

Verkstaden heter Gyttja och är liten men har högt i tak. Till vänster står tre drejskivor med tillhörande sittplatser. I ena hörnet finns en station där man tvättar och knådar leran för att få ut luften. Det måste man göra för att det luftbubblorna ska utvidgas av värmen från ugnen, något som kan göra att keramiken spricker.

Håller i privatkurser

Caitlin Rathburn kommer från USA och flyttade till Blackeberg i april med sin man som är från Sverige. Keramik började hon med redan när hon var åtta år.

– Men då var det för att mina föräldrar tvingade mig. Sedan började jag gilla det, och nu är det ett sätt för mig att stressa ner.

När hon flyttade till Stockholm hittade hon keramikverkstaden på Husby gård, men började efter ett tag fantisera om att hålla egna kurser. En dröm som nu slagit in.

– Vi började leta lokaler och hittade den här. Jag vet inte hur det gick till egentligen, men helt plötsligt hade jag min egen verkstad.

Caitlin Rathburn sätter på sig ett förkläde hon har sytt, och hon har tänkt på det mesta. Förklädena är öppna längs ner, för att den blivande keramikern ska kunna sitta bredbent när hen drejar.

På en hylla finns däck från en leksaksbil, en tavelram, granris och kottar, olika saker som deltagaren kan använda för att sätta mönster på sina skålar och koppar. Längre in i lokalen finns glaseringsrummet, ugnen köpte de på Blocket, återbruk är något som ligger Caitlin Rathburn varmt om hjärtat.

På grund av corona kommer Caitlin Rathburn att anordna privata drejningskurser.

– Pandemin försvårar mycket, men jag tror att många behöver sånt här, psykisk hälsa och aktivitet är också viktigt.

"Är en aktivitet för alla"

Keramik är en lång process. Efter att föremålet torkat i minst en vecka ska det sedan brännas, glaseras och sedan brännas igen. Det krävs både koordination och tålamod, men Caitlin Rathburn menar att det är en aktivitet för alla, så länge man inte är så pass liten att leran hellre hamnar i munnen än på drejskivan.

Efter att ha knådat ut luften från en lerklump sätter hon drejskivan i rullning. Sen går det fort. På bara några minuter har hon format en skål.

– Jag är väldigt förväntansfull inför att få börja lära ut. När man har hållit på med keramik länge så gör man ofta samma saker, det här kommer göra mitt eget arbete bättre.

Vad är det svåraste du drejat?

– Inför mitt bröllop gjorde jag 40 koppar som jag gav till gästerna, det var lite svårt eftersom jag aldrig gjort ett så stort set. Det tog ungefär två månader att göra.