Det hela började med att stadsträdgårdsmästare Nils Odén gav konstnär Anders Skarin i uppdrag att ta fram en idéskiss och modell för högstubben som sparats på Kedjevägen.
– Platsen för stubben är där Tetorpet låg, ett hus där man enligt uppgift kunde fika. Jag har utgått från en bild på Tetorpet, även om det är med stor konstnärlig frihet, säger Anders Skarin.
I en tekopp står Tetorpet, och där bakom växer det fram ett träd som två personer klättrar i.
– Det är ett sätt att bejaka det lekfulla lekandet. På något sätt kan jag tycka att man beskyddar barn lite för mycket i dag, de får knappt klättra i träd.
"Det är skoj att skapa"
Uppdraget att snida fram konstverket med motorsåg, vinkelslip och stämjärn gick till Väsbybon Gregor Hedeland Essig.
– Det är första gången jag gör något så här stort. Tidigare har jag gjort ett par mindre skulpturer vid Antuna gård, säger han.
Han har tidigare även testat att göra "ett par gubbar" i närheten av sin bostad.
Till vardags jobbar han ihop med sin svärfar, Matts Hedeland, och hans highland cattle-kor och får, men har hållit på med lite av varje i konstnärlig väg.
– Jag har tatuerat och gjort konst med sprutfärg. Det är skoj att skapa, säger han.
Uppdraget att skulptera fram konstverket på Kedjevägen tycker han är både "läskigt och kul".
– Först tar jag ut allt det grova med motorsåg. Sedan kör jag detaljerna med en rakslip.
Tetorpet ska nämligen ha fönster, trappa och liggande och stående plank. Här är verktyg som vinkelslip, rasprondeller och stämjärn behjälpliga.
Positiva reaktioner
Gregor Hedeland Essig tror att han kommer att lägga ner minst en arbetsvecka innan det är klart.
– Det är inte bara att konstant såga, man måste vara försiktig så att man inte tar bort för mycket. Man sågar, backar och funderar på nästa steg.
Vad får du för reaktioner av folk som går förbi?
– Otroligt många positiva reaktioner, faktiskt. Det blir många stopp i arbetet för att prata med folk. Jag har satt upp Anders modell så att folk kan se på den samtidigt som jag jobbar.
Han vågar inte säga när konstverket är klart.
– Jag gör det ju på min lediga tid. Men det är fruktansvärt kul, man försvinner helt in i det och så plötsligt är det mörkt. Tråkigt att dygnet inte har fler timmar!