Ågesta

I stallet på Ågesta ridskola står förväntansfulla ryttare och väntar på dagens viktigaste besked: vilken häst de ska paras ihop med.

– Åh, vad roligt, ropar någon som får sin favorit.

Det är terminens sista träff av tre för Aktivitet senior 65-plus, som anordnas av Ågesta ridklubb. Deltagarna rider annars regelbundet på andra tider. Men träffarna – som avslutas med kaffe och bulle – är ett tillfälle för dem att umgås i grupp och rida tillsammans med jämnåriga.

– Det är mycket med kamratskapen. Det är väldigt kul att träffas i den här konstellationen, säger Carina Hedenström, som med sina 66 år är en av ungdomarna i sammanhanget.

Det behöver inte vara ridning – men ridning är skitkul!

Marie Kyrk är den som håller i träffarna. Hon hoppas att initiativet kan inspirera fler till en aktiv ålderdom.

– Att bli pensionär kan vara ett väldigt radikalt skifte i livet. Att vara med i en gemenskap är otroligt viktigt för välmåendet. Vi vill visa att det finns en mening med livet även efter 65. Det behöver inte vara ridning – men ridning är skitkul!

Marie Kyrk håller i Aktivitet senior 65-plus i Ågesta ridklubb.

Christian Lärk

80-årig sensation

Dagens träff inleds med teori. Deltagarna får lära sig mer om visitering: hur man från öronen och ner till hovarna kan gå igenom hästens skick för att se hur den mår.

Inför ridpasset går de sen in två och två till sina hästar, praktiserar det de lärt sig och hjälps åt att göra djuren i ordning.

Söderortsbon Claes Richter, 80, kratsar hovarna på Hugo Jet. Mitt i passar på att fråga om sensationen på klubbmästerskapet tidigare i år.

”Bra gener och mycket träning”, säger Claes Richter om hur han som 80-åring lyckades vinna klubbmästerskapet i dressyr.

Christian Lärk

Som äldste vinnare någonsin kammade Claes hem guldet i dressyr.

Vad sa ungdomarna när du hamnade högst upp på prispallen?

– De blev lika glada och överraskade som jag. Det var inget jag hade väntat mig.

Men han tillägger att det ligger mycket träning bakom – och att han faktiskt vann KM redan som 67-åring.

Marie Kyrk beskriver vinsten som en bragd.

– Många 80-åringar skulle vara glada om de ens kunde komma upp på en häst, säger hon.

Halva gruppen rider och de andra väntar otåligt på läktaren tills det är deras tur.

Christian Lärk

”Bara någon håller i ...”

Och visst syns det några darriga ben när hästarna letts in i ridhuset och det är dags att – med hjälp av pall – komma upp på hästryggen.

– Bara någon håller i så, säger Elisabeth Richter Hagert som till skillnad från maken Claes började rida i vuxen ålder.

– Jag höll på med dans men så fick jag problem med knät, berättar hon.

Ann-Charlotte Niva Fridén åker ända från Nyköping för att rida i Ågesta. Hon började rida när hon var åtta år, tog ett uppehåll men började igen.

Ann-Charlotte Niva Fridén på stilige Laroko.

Christian Lärk

Hon känner sig trygg i sadeln men medger ändå att det är skillnad mot förr.

– Man var mer flexibel i kroppen och obrydd när man var yngre. Nu vill man mest hålla sig kvar.

Vad är det bästa med ridning?

– Att ta hand om hästarna. Det är väldigt roligt att rida men minst lika roligt att pyssla med hästen.

Snart är det våran tur ...

Christian Lärk