Hon heter Kristina. Officiellt. Fast alla vänner säger Tina.
Som biträdande rektor för mellanstadiet på en stor skola i Västerås är förstås skola och unga ett intresse.
Näringslivet är ett annat.
Sport ett tredje. Hon har spelat handboll och fotboll, alltid idrottat, och har klarat klassikern – det vill säga att i följd klara av Vasaloppet, Lidingöloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet.
Cykla kunde hon egentligen inte, men det gick bra. Simningen ... ja, det gick ju bra, men...
– Jag hade den kvar till sist och jag bara skulle i mål. De ville plocka av mig och jag hade alldeles för låg kroppstemperatur när jag kom fram.
Du har det sportmänniskor kallar "pannben", ger aldrig upp?
– Nja, njo, det vet jag inte...andra skulle kanske säga det...man kan väl säga att om jag bestämt mig för något så genomför jag det.
Pannben, som sagt.
Hon har alltid haft det politiska intresset. Fast då hon började plugga till lärare i början av 2000-talet räckte tiden inte till och hon slutade med politik.
2018 var det dags att börja om. Barnen var stora, maken kunde sköta mer av markservicen, hon kunde trots allt kombinera jobb med politik.
Fast bli ordförande i en nämnd – nej, det stod inte på to do-listan.
– Jag tackade nej flera gånger, sen tänkte jag att "ne-ej, ska det verkligen inte kunna finnas någon heltidsarbetande kvinnlig fritidspolitiker som kan ta ett sånt uppdrag – och tackade ja till att bli ordförande i upplevelsenämnden".
Ett bra beslut?
– Det har varit fantastiskt intressant och inspirerande. Vi har så oerhört duktig och kunnig personal på förvaltningen som det är helt underbart att jobba med.