Trappan är densamma som på Lorrys dagar.

Tar man den en våning ner möts man av desto större förändring. Då ser dansorkestrarnas tid definitivt ut att vara över i den gamla klubblokalen på Fredsgatan 6.

– Scenen var fuktskadad. Om man tog bort en planka föll resten ihop, säger Gustav Öhnfeldt.

Där scenen tidigare stod står nu i stället två degmaskiner.

Det finns något fint i det med, tycker Gustav:

– Vårt hjärta, degen, står i hjärtat av Lorry!

Från festlokal till degcentral.

Mikael Andersson

Vid det här laget har han och kompanjonen Paul Anderlind hunnit öppna sex Meno Male-restauranger. Den i Sundbyberg är den senaste, tillika första utanför Stockholms tullar.

Som Mitt i skrev tidigare i år ska Sumpanfilialen ses som ett slags nav för kedjan.

– Vi fick idén att slå ihop restaurang och centralkök. Två flugor på en smäll, säger Paul.

Mycket deg

Och det kan ju passa fint på gamla Lorry, med all den yta som lokalen erbjuder.

Etableringen har varit tidskrävande. Trots att restaurangen öppnade i våras, blev centralköket färdigställt först i dagarna.

Hädanefter ska deg till kedjans samtliga restauranger förberedas här.

– 12 000 pizzabollar i veckan, konstaterar Paul.

Gustav Öhnfeldt bland personal i köket. Alla som jobbar på Meno Males restauranger talar italienska.

Mikael Andersson

I ett annat rum skivas all chark. Varje månad får restaurangen en stor lastbilslast från Italien.

– Vi skär på morgonen och leverar till restaurangerna under dagen, säger Gustav.

450 grader

Överlag är han och Paul petiga med råvarorna. Riven pizzaost har inget här att göra – fior di latte ska det vara.

För att pizzan ska smaka som i Neapel fordras också en särskild jäsning av degen. Upp till 72 timmar, enligt killarna, som rekommenderar vetemjölet "Tipo 00" för ändamålet.

Ugnen ska i sin tur stå på blygsamma 450 grader.

– 90 sekunder, sedan är pizzan klar. Då bränner man inte bort alla smaker, säger Paul.

Paul Anderlind och Gustav Öhnfeldt på den klassiska adressen. Responsen på lokalens nya innehåll har varit positiv, enligt Gustav: "Folk verkar vara superredo för det nya."

Mikael Andersson

Enligt honom är det svårt att backa utvecklingen mot lyxigare, underförstått dyrare, pizzor.

Frågan är hur det uppfattas av den som föredrar sin capricciosa billig?

– Båda varianterna kommer väl att finnas, absolut, tror Paul. Men kanske att det blir mer balans. Hamburgare har ju gjort den resan. Plötsligt var det smashburgare i varje hörn.

Biograf

Även om scenen har bytts ut mot degmaskiner, hörs fortfarande levande musik innanför väggarna på Fredsgatan. De senaste onsdagarna har ett jazzband gästat restaurangen.

I ett av matsalens fönster står även en akustisk gitarr.

– Ofta är det någon som tar ner den. Vår önskan är att det ska bli mer spontandans och sång på alla svenska krogar, säger Gustav.

Restaurangdelen så som den ser ut när man träder in från Fredsgatan.

Mikael Andersson

I en annan del av restaurangen har han och Paul förvandlat ett av rummen till en mindre biograf.

Här är det slut på det napolitanska temat.

– Från början tänkte vi ha dubbade, italienska filmer. Men vi insåg att barnen skulle vara måttligt roade av det, säger Paul.

Tanken med biografen är att unga gäster ska ha något att göra medan mamma och pappa tar sig ett glas. "En tyst kvart från barnen är som en timme för vuxna", säger Gustav.

Mikael Andersson

På bioduken visas i stället tecknade minioner, från filmen "Dumma mej".

Med andra ord upprätthålls traditionen med Fredsgatan som ett slags nöjeshus, menar Gustav.

– Det går lite i linje med gamla Lorry.