"Jag var väldigt busig som yngre, inte alls snäll faktiskt. Jag var bortskämd, för jag var yngst i familjen. Hela tiden fick min mamma klagomål från folk som sa att hennes dotter varit dum mot ett annat barn. När min mamma undrade varför sade jag 'därför'. Sedan gjorde jag samma sak dagen efter.

Verdandi fick mig att se världen på ett helt annat sätt än innan. När jag anslöt mig dit blev den jättestor. Jag var mammaledig för mitt tredje barn, hemma och hade jobbigt med mitt ex. Så jag ville ha något att sysselsätta mig med. En tant från kommunen kom hem till mig och sa: 'Vet du, det finns en förening precis bredvid dig på samma gata'.

Jag gick där nästan varje dag, och helt plötsligt utvecklade jag mina kunskaper och vänlighet. Allt fick jag genom Verdandi.

Under pandemin samarbetade vi med Svenska kyrkan i Sundbyberg. Vi lagade mat och delade ut matlådor. Massor av ungdomar i Hallonbergen kom och hjälpte till. De tog påsar och gick och lämnade hos dem som behövde. Det var ett fantastiskt arbete."

Faiza har nyligen opererat hjärtat. Barnbarnet Celine, sju månader, hjälper till med återhämtningen. "Hon är min medicin, hon ger mig snabbt styrka att bli frisk."

Mikael Andersson

"Jag själv är flykting och krigsbarn. Jag vet hur det är, hur det tär och hur man mår. Så när det kom folk från Ukraina till Migrationsverket skar det i hjärtat. Jag sa: 'Faiza, du måste göra något åt det här.' I mars skrev jag ett inlägg som jag skickade till Vänliga Sundbyberg. Folk var verkligen generösa och kom med allt: mat, kläder, skor.

Två dagar innan jag skulle operera hjärtat fick jag veta att jag utnämnts till Årets vänligaste sundbybergare. Jag ramlade ner från soffan på golvet av beskedet, det var så trevligt, så roligt. Min dotter sa: 'Mamma, akta dig.' Jag sa: 'Jag bryr mig inte, det här är min dag.' Och plötsligt ringde alla, skickade sms och skrev. Det var en helt fantastisk dag för mig.

Nu räknar jag dagarna till att jag blir frisk. Då ska jag göra ännu mer och lära folk, nya generationer, att de också ska ge. Jag förväntade mig inte att jag skulle få något, men titta, jag fick det automatiskt. Det man ger får man tillbaks förr eller senare. Den stoltheten för mig är bäst."

Berättat för Alexander Kuronen