Nästan en fjärdedel av Sveriges befolkning bor i Stockholms län. Men här finns bara tre procent av jordbruksföretagen och den mark som brukas.

Vi är beroende av att råvaror och livsmedel transporteras hit från övriga Sverige, och utlandet, för att få mat på bordet.

Det håller inte, och därför har Region Stockholm, länsstyrelsen och LRF Mälardalen utarbetat en livsmedelsstrategi där ett av målen är att mer ska produceras i länet.

Om krisen kommer

Helt självförsörjande kommer länet dock aldrig att bli, men det behövs ett hållbart och robust livsmedelssystem för att säkra vår mat i framtiden.

Det menar Karin Eksvärd på länsstyrelsens enhet för landsbygdsutveckling:

– Även vid en större kris av något slag, det kan vara en storm, ett utslaget it-system eller svår torka, behöver vi klara av att ha livsmedelsförsörjning under en längre tid, säger hon.

En föraning om vad en kris kan orsaka fick vi när pandemin slog till, då det snart varken fanns skyddsutrustning i sjukvården eller halvledare för industrin.

Under pandemin klassades också livsmedelsproduktion som samhällsviktig verksamhet.

Jordbruksmark finns

Därför vill man nu att det ska odlas, födas upp djur, produceras ägg och mjölk, fiskas, plockas bär och svamp, på fler ställen och i större omfattning än i dag.

– Det finns mark som ligger i träda och som kan ha potential. Att bevara jordbruksmark för framtida produktion är också viktigt. Det tas till exempel fram en vägledning till kommuner inför beslut om att bygga på jordbruksmark, säger Karin Eksvärd.

Råvarorna behöver också förädlas till färdiga livsmedel.

– Det finns många små nischade företag i länet, framför allt bagerier och bryggerier. Många förädlare säljer också direkt till konsumenter, eller till restauranger. En annan viktig marknad i Stockholm för lokala och svenska livsmedel är den offentliga sektorn med skolor och sjukhus.

Köp svenskt

Ett stort hinder för att öka produktionen i länet är dock brist på kompetent arbetskraft, både inom livsmedelsindustrin och inom lantbruket.

– Men framför allt måste vi se till så att lantbrukarna överlever. Om Sveriges livsmedelsproduktion ska kunna öka måste konsumenterna välja svenska produkter, säger hon.

En egen gård, det är drömmen. Men just nu ligger han under en flera ton tung traktor och byter olja.

För Jonathan Runsten, 16, elev på Berga naturbruksgymnasium i Haninge, är framtidsplanen klar. Och den är helt i linje med det som länsstyrelsen och Region Stockholm vill satsa på: Fler som brukar jorden, föder upp djur och producerar livsmedel.

– En bra idé. Det behövs fler människor som jobbar med det här, säger klasskamraten Adam Bergendahl.

Hästar populära

Berga ägs och drivs av Region Stockholm, och är både en gymnasieskola och ett lantbruk.

 Här finns 3 000 hektar mark för spannmål och vall, 200 hektar skog, samt kor, får och hästar.

200 elever studerar vid något av de fem programmen. Populärast är hästhållning. Men det är inte där de flesta jobben finns.

– Nej, efterfrågan är störst för djurskötare och maskinförare, säger Lars Gillberg, driftledare vid skolan.

De sista åren har söktrycket ökat, berättar han. Alla utbildningsplatser är fyllda.

– Hela branschen är i behov av ny arbetskraft, lantbrukarkåren är ålderstigen och det pågår en generationsväxling, säger han.

Jonathan Runsten är säker på att få jobb.

– Men helst vill jag ha en egen gård med får, kor och åkermark, säger han.

Mycket att göra

Dagens lektion äger rum i maskinhallen. Gårdens 20 traktorer ska ha service inför vintern. Här finns även lastmaskiner och fyrhjulingar som ska ses över.

På white-boarden har de senaste veckornas göromål listats: röja sly, plöja sommaräng, tömma urinbrunnar, tvätta tröska, harva hästhagar.

Cassandra Vallin, 18, tycker att hon har hamnat rätt. Utbildningens inriktning är jakt- och viltvård, och hon siktar på jobb som jägmästare, skogsförvaltare eller eftersöksjägare.

– Här får jag lära mig om det som intresserar mig och som jag tycker är kul. Man får vara utomhus och arbeta mycket, och inte sitta i en skolbänk hela dagen, säger hon.