– En teori är att pandemin indirekt har påverkat positivt. Färre ungdomar har tagit sig till och från skolor, fritidsaktiviteter, nöjen och så vidare. Det har helt enkelt funnits färre brottsoffer och färre gärningsmän i det offentliga rummet, säger kommunpolisen Ola Åkesson.

Av totalt 345 målsäganden (Södermalm inte inräknat) under perioden 2017–2021 är 18 flickor och 327 pojkar.

I två tredjedelar av de fall där flickor rånar är de inte okända för de brottsutsatta. Den som rånas kan vara en ytlig bekant, någon i skolan eller en tidigare vän. Vad gäller rån där pojkar är gärningsmän känner cirka hälften de utsatta sedan tidigare.

Ofta luras de brottsutsatta iväg till en plats där rånet sker.

Någon form av våld förekommer i ungefär fyra av fem förundersökningar där flickor är förövare. I en fjärdedel av fallen handlar det om knuffar och annat milt våld och i drygt hälften om slag och sparkar. En av fem brottsutsatta blir grovt misshandlade.

Mer än hälften anmäls inte

Polisen misstänker att mer än hälften av ungdomsrånen inte anmäls.

Vad gäller platser i innerstan där ungdområn är mer förekommande sticker Klaraområdet och området kring Odenplan ut i Vasastan och på Norrmalm. För Östermalms del är det söder om Valhallavägen mot Karlaplan och västerut mot Sturegatan. På Kungsholmen är det utspritt, medan Medborgarplatsen, Björns trädgård och Fatbursparken sticker ut på Södermalm.

Är det samma gärningsmän som förekommer i utredningarna?

– Det kan ofta vara samma gärningsmän men det finns också de som endast förekommer en gång, säger Ola Åkesson.

Hur är uppklarningsprocenten?

– Det ser väldigt olika ut. I de fall där vi har känd gärningsman beror en ouppklarad utredning oftast på att vittnen och målsäganden inte vill medverka. Det kan bero på att man blivit kompisar igen utan polisens inblandning. Men i många fall handlar det om att man är rädd för konsekvenser av att medverka i utredningarna.