Filmen utspelar sig till stor del på arabvärldens äldsta och största universitet Al-Azhar, där en brutal maktkamp om vem ska bli dess nya ledare rasar. Eftersom positionen medför extremt stor makt (tänk arabisk motsvarighet till påven) vill presidenten ha ”sin” man på posten.
Fares Fares spelar Ibrahim, säkerhetspolisen som ska bana väg för rätt person.
Han och regissören, tillika vännen, Tarik Saleh jobbade fram Ibrahim ihop.
– Vi satt länge och diskuterade hur karaktären skulle se ut och röra sig. Till slut blev det en levande karaktär. Jag ville ha något excentriskt med kläder som fladdrade och hängde lite löst. Då var det naturligt att håret skulle vara så, säger Fares Fares.
– Han är en man som är fast i en ganska strikt struktur, där det mesta handlar om att följa order, men han gör saker på ett lite annat sätt. Därför föreställde jag mig att han inte hade de striktaste kläderna eller tajtaste kroppen.
Dialekten satt kvar
Fares Fares kom till Sverige från Libanon som tonåring och har knappt pratat arabiska sedan dess. Dessutom är egyptisk arabiska ungefär lika långt från libanesisk som danska är från svenska. Alltså var det dags att plocka in en dialektcoach.
Fares säger att han vill veta allt som finns att veta om sin roll, men att han med största säkerhet inte använder allt.
– Sedan lägger jag in saker som du aldrig kommer att se, Till exempel om jag hade en bra eller dålig natt, eller om min sko skaver, om jag har ätit dåligt, om något fotbollslag jag hejar på har vunnit eller förlorat.
Samarbetet med Tarik Saleh beskriver han som väldigt öppet och ärligt.
– Vi lämnar utrymme för att våga misslyckas, först då kan man uppnå något.
Brukar du misslyckas?
– Nej, men jag är öppen för att göra det. Ibrahim ser till exempel väldigt excentrisk ut, han är lite ”over the top” så det hade kunnat misslyckas. Det ligger lite mod bakom beslutet.
Om Fares arabiska är rostig är Tariks närmast obefintlig.
– Han förstår inte så mycket men har ju en förståelse för språket och vet vad orden betyder eftersom han har skrivit dem. Jag kände aldrig att det var ett hinder, säger Fares Fares.