Det är en onsdagskväll i maj och våren tvekar.

Men hundarna på Väsby brukshundklubb vid Sandavägen i Upplands Väsby bryr sig varken om blåst eller duggregn.

Lagotton Rozzo tar sig säkert över vippbrädan.

Stefan Källstigen

Ett 60-tal jyckar är på plats med sina hussar och mattar, som huttrar bredvid pälsklingarna.

– Ja, vädret hade verkligen kunnat vara bättre, men hundarna är glada ändå, säger Carola Juhlander, en av många eldsjälar i Väsby brukshundklubb.

Elin Boström med schäfern Svea blev nyligen distriktsmästare i patrullhund i hemvärnet. Provet bestod av patrull, upptäcka avvikelser, spår, uppletande och lydnad. "Vi tränar för krig, men också för kris. Våra hundar kan söka efter människor och sådant som luktar människa." Elin är även instruktör på Väsby brukshundklubb, där hon ska hålla i en tjänstehundkurs.

Stefan Källstigen

Varje onsdagskväll under utomhussäsongen är det medlemsaktiviteter på de stora gräsplanerna vid klubbhuset, där man kan prova på olika hundsporter.

Just denna kväll står nosework, rallylydnad och hoopers på schemat. Varannan vecka är det lydnad, bruks och agility.

– Alla hundar är välkomna. Det brukar vara väldigt välbesökt, säger ordförande Malena Rågfeldt.

Border collien Penny på hoopersbanan med tunnlar och bågar.

Stefan Källstigen

Pensionerad agilitymästare

Täbybon Anita Fredin kör hoopers, en hinderbana med tunnlar och bågar, med 8-åriga border collien Penny.

– Hon är pensionerad agilitymästare, det här är lite lugnare för henne.

Penny verkar vara en pigg pensionär, tar banan i flygande fläng och får något gott efteråt.

– Annars älskar hon leksaker, så det gillar hon också som belöning.

Täbybon Anita Fredin sin pigga pensionär, border collien Penny, 8.

Stefan Källstigen

Ett hundskall bort träffar vi Karin Norrby från Sollentuna. Hon testar nose work med aussien Leah.

Här ska hunden markera i vilken väska eller behållare det finns en droppe doft i. Eucalyptus är vanligaste träningsdoften, i de högre klasserna finns även lagerblad och lavendel.

Leah hittar snabbt rätt.

– Bra, gumman! Jag trodde aldrig hon skulle klara det, det var så länge sedan vi körde nose work.

Att vara hundägare är en livsstil, säger Karin.

Karin Norrby med aussien Leah kör lite nosework.

Stefan Källstigen

– Man har alltid något att göra. Vissa hundraser kan man ha som sällskapshund, de är nöjda med det. Andra kräver lite mer aktivitet för att bli harmoniska i vardagen.

Det enda problemet tycker hon är att dygnet har för få timmar.

– Man kanske har lite mer vissna blommor än icke-hundägare, säger hon med ett skratt.

Beroendeframkallande sport

På en annan del av gräsplanen pågår träning i rallylydnad. En hundsport för alla raser där man går en bana med skyltar där det står vad som ska göras.

– En sport som är beroendeframkallande och innehåller en hel del vardagslydnad säger Carola, som även är instruktör i sporten.

Carola Juhlander guidar lagotton Rozzo genom banan.

Stefan Källstigen

Klubben har runt 15 utbildade instruktörer i olika grenar.

Varken Täby eller Sollentuna har egna brukshundklubbar, så många i norrort söker sig till Upplands Väsby. Efter pandemin har antalet medlemmar ökat från 300 till nästan det dubbla.

– Vi är nu näst största klubben i Upplandsdistriktet, efter Uppsala som ju är en betydligt större stad, säger Malena Rågfeldt.

Varför söker sig så många till er?

– Vi har väldigt många hundsporter och roliga medlemsaktiviteter. Just att vi välkomnar alla raser, inte bara de klassiska brukshundsraserna, tror jag lockar folk. Och att det är bra stämning här.

I år firar klubben hela 70 år och ordnar extra jubileumsfestligheter i höst.

Men allt började i liten skala på 1950-talet när åtta personer träffades med sina hundar på en idrottsplats i centrala Väsby.

Golden retrievern Kvicken.

Stefan Källstigen

– Sedan växte det, klubben bildades och medlemmarna strömmade till, berättar Malena Rågfeldt.

Det är inte bara kul med hundar, det måste in pengar också. Verksamheten finansieras av medlems-, tävlings- och kursavgifter – men inga ekonomiska bidrag från kommunen.

– Det beror på att vi inte har någon ren ungdomsverksamhet. Men i framtiden vore det kul att starta en sådan verksamhet, säger Malena Rågfeldt.