Lidingö
I år är det hundra år sedan Lidingö stadsrättigheter. I samband med det firar staden också det femtontal kommuninvånare som också fyller tresiffrigt.
Brev från kungen
En av dem är Elsa Steffensson, i slutet av januari firade hon tillsammans med hennes tre barn, sju barnbarn och sju barnbarnsbarn vad hon menar känns som vilken annan födelsedag som helst.
– Jag trodde först att jag fyllde 90. Dagen gick sin vanliga gång, man blir äldre.
I samband med födelsedagen fick hon det traditionsenliga brevet från hovet.
– Det kändes stort att få den gratulationen, säger Elsa.
Trots sin ålder bor Elsa fortfarande i egen lägenhet, men ofta får hon hjälp av barnbarnet Hans.
Judit Nilsson
Behållt lugnet
Idag har Elsa svårt att röra på sig, och får ofta hjälp från barnbarnet Hans och den hemtjänst som kommer förbi lägenheten i Mosstorp. På handleden sitter ett larm där hon snabbt kan ringa efter hjälp. Varför hon själv nått den åldern hon gjort kan hon inte riktigt svara på.
– Jag tror att det är för att jag levt ett lugnt liv.
Det gick sin vanliga gång, man blir äldre.
Elsa kom till ön på 1940-talet. Hon arbetade med att sköta om hamnen vid Kyrkviken, där hennes make jobbade som kapten.
– Lidingö har varit bra för mig, här är man fri.
Har bott i Kaptensstugan
1926. Elsa föds på Runö, utanför Estland.
Samma år går Lidingö från att vara en köping till att få stadsrättigheter.
1939. Andra världskriget bryter ut, Elsa är 13 år gammal.
1944. Elsa tillsammans med maken Jakob och deras tvåårige son emigrerar till Sverige.
Elsa och Jakob flyttas runt mellan gårdar men hamnar till slut vid Kyrkviken, där Jakob får jobb som hamnkapten, paret flyttar in i den kända Kaptensstugan.
1965. Det första Lidingöloppet hålls när Elsa är 39 år gammal.
1976, Kung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia förlovar sig och Ingemar Stenmarck tog sin första världscupseger, Elsa fyller 50 år.
2026. Elsa Steffensson och Lidingö stad fyller hundra år.
Källa: Lidingö stad, Elsa Steffensson
Lidingö har varit bra för mig, här är man fri.
Levande historia
Trots den långa tiden på ön känner hon sig inte som Lidingöbo. Elsa är nämligen född på Runö, en liten ö utanför Estland som historiskt varit Estlandssvensk. Runö var länge en mycket primitiv plats, fram till andra världskriget levde man som på 1700-talet, med ungefär 200 invånare.
Idag är Elsa en av de få i livet som fortfarande minns hur det var där och sannolikt den enda som fortfarande talar det lokala språket. Därför har det gjorts dokumentärer om hennes liv och hennes koppling till den ofta bortglömda biten av svensk historia.
Elsa var bara 18 när emigrerade till Sverige med sin make 1944. Ändå är minnet av Runö det som lever kvar allra starkast.
– Runö är mitt födelsehem och min uppväxt, det är där jag har haft min mamma och pappa och lärt mig allting.
Historien om Runö bär hon stolt, särskilt märkbart genom den brosch hon bär i halslinningen när mitt i är på besök.
Runö-broschen hon ofta bär på halsen har hennes man Jakob har gjort.
Judit Nilsson
100-årsdagen firades med popma och ståt. Förutom kalas med familjen och brev från kungen blev hon uppvaktad av staden med blommor och karameller.
När hon själv var liten var firandet enklare, berättar hon. Då firades högtiderna, men sällan födelsedagar.
– På Runö var det någon som fyllde hundra men då firade vi inte det, då räknade man inte med att man skulle fylla så mycket.
Fortsatt firande
Lidingö stads 100-årsfirande väntas fortsätta den 3 mars, då man tillsammans med hembygdsföreningen lanserar boken "En resa genom tiden - Lidingö 100 år."