Henriksdalsberget

Snabba fötter tassar på gruset bakom stenmuren. Han stannar till.

– Jädrar!

En nyfiken rävunge kikar fram bakom en buske men försvinner snabbare än någon hinner fiska upp en kamera.

– Jag har sett den en gång tidigare – om det nu är samma, säger Gustav Ejstes.

Han tar upp ett paket cigaretter och puffar på.

– Jag röker inte. Det här är bara för att jag blir så nervös när jag pratar med pressen. Det här är sista paketet någonsin!

Promenaden från Henriksdalsberget längs Svindersvikens strand bort till Kvarnholmsbron och tillbaka blev en av Gustav Ejstes terapier under skilsmässan för fyra år sedan.

– Någon sa till mig att det i viken skulle vara ett av de giftigaste vattnen i hela Sverige. Jag vet inte om det stämmer. Jag har i alla fall aldrig badat där.

Det finns ingen Grammis i världen som slår det här

Men han vill inte byta omgivning.

– Jag älskar Henriksdalsberget. Det här är hemma – jag kommer aldrig att flytta härifrån. Jag har säkert bott i minst sju olika bostäder i Stockholm, kanske tio. Jag har bott i andra, tredje och fjärde hand i varenda jäkla förort.

”Självklart är det fruktansvärt”, säger Gustav Ejstes om att dela med sig av skilsmässan till alla lyssnare.

Christian Lärk

”Fruktansvärt jobbigt”

Ett annat sätt att bearbeta separationen blev att skriva albumet ”Vidrig vår”, som släpps den 25 september. Skilsmässan var svår men gjorde skrivandet lätt.

– Det har varit lite för lätt att skriva om det.

Till en början var det bara producenten Mattias Glavå som fick lyssna.

– När jag spelade upp det för en nära vän i våras tyckte han att det var fruktansvärt jobbigt att lyssna på. Det är så explicit.

Det har varit lite för lätt att skriva om det

I våras var albumet klart. Sedan dess vill han inte lyssna mer på det.

– Nu får skivan leva sitt eget liv, nu kan jag inte påverka mer.

Hur blir det att dela det här med alla som lyssnar på albumet?

– Självklart är det fruktansvärt. Men det har det alltid varit att ge ut musik offentligt. Jag är tacksam över att jag har kvar drivkraften att ge ut musik. Jag har fortfarande en sorts besatthet av att göra bra musik.

I höst väntar en turné i Sverige, Norge och Finland.

– När de första spelningarna är över och jag får möta publiken då går jag in i en annan fas. Då är jag mer i deras tjänst.

Men med andra utmaningar.

– Scenskräck och prestationsångest. Jättejobbigt!

Stoppad av tonåringar

Han beskriver sig som ett musikfreak och ett fan. Den 27 april stod han själv i publiken när Tame Impala spelade för ett fullsatt Globen. När bandet gick av scenen och lamporna tändes för de 15 000 besökarna hördes en akustisk gitarr klinga metalliskt. I högtalarna hörde han sin egen röst kvida: ”Säg något snällt och vinn tillbaks den kärlek som du förlorade på fyllan” i Dungens ”Du är för fin för mig”.

De australiska stjärnorna har berättat att Dungen är en stor inspirationskälla.

– De säger att de blir nervösa när jag sitter i publiken.

Bland andra beundrare finns Jack White och Fleet Foxes.

”Jag var tvungen att gå dit”, säger Gustav Ejstes om Rytmuselevernas avslutningskonsert där de bara spelade Dungen-låtar.

Christian Lärk

Den tyngsta hyllningen fick han för några år sedan när elever från Rytmus musikergymnasium stoppade honom i Sickla. De berättade att de skulle ha en avslutningskonsert med bara Dungen-låtar.

– Det var helt enormt! Visst, att bli hyllad av Jack White var stort, men det finns ingen Grammis i världen som slår det här. Jag var tvungen att gå dit. Jag satte mig på en stol och bara sveptes med. Otroligt rörande.