– Jag hade en poplinoverall med för korta ben och ett par halvtaskiga dojor – och så körde vi snöpulsning! Jag höll på att frysa ihjäl!
Trots den frostiga starten fortsatte Thomas. Det blev tio år som aktiv i Tureberg innan han slutade på grund av skador.
– Vi sprang så mycket på den tiden. 16–18 mil i veckan. Plötsligt kunde jag inte springa en meter. Det blev ett väldigt tomrum, säger Thomas.
Skador stoppade Thomas Waldetofts egen löparsatsning 1983. "Nu kan jag springa igen men det blir bara tre gånger i veckan och jag tar det lugnt. Jag har inte satt upp några mål. Och jag springer inga lopp."
Malin Lövkvist
Kontrakt med Kajsa
Men friidrotten fortsatte att vara en stor del av hans liv. Thomas pluggade på Bosön och jobbade sedan på Nike i tolv år, där han bland andra kontrakterade Kajsa Bergqvist.
1999 blev det en återkomst till Sollentunavallen och Turebergs FK, den här gången som klubbchef.
– Då var vi en relativt liten förening med framför allt väldigt duktiga löpare, det har Tureberg alltid varit kända för. Men jag kände att vi behövde få in fler kastare och hoppare också. Det var svårt att konkurrera med Hässelby, Spåret och Hammarby, men med tiden byggde vi upp en bred verksamhet.
Hallen betydelsefull
I dag är Tureberg en av de största och mest framgångsrika friidrottsföreningarna i landet. 2023 kom man tvåa i SM-pokalen, en sammanräkning av varje klubbs resultat på alla SM, och hittills i år är Tureberg i ledningen.
– Det har aldrig förr gått så bra som nu och det är roligt att få vara en del av det här, allt vi har byggt långsiktigt.
Utöver en medveten satsning på att bredda sig har friidrottshallen i Sollentunavallens norra ände betytt mycket.
– Det började snackas om den redan 1991, men så kom byggkraschen. När den väl stod klar 2016 började vi växa lavinartat. Vi har gått från 500 till 1 300 medlemmar sedan dess, säger Thomas.
Friidrottshallen har betytt mycket för Turebergs FK:s utveckling de senaste åren. Thomas Waldetoft tycker att kommunen har stöttat klubben bra, även om väntan på hallen prövade tålamodet. "Vi tyckte att det var långdraget, men det var en stor investering. Nyckeln var när det gick från att vara en rent kommunal hall till en regional anläggning, då löste det sig", säger han.
Malin Lövkvist
Till skillnad från en del andra klubbar värvar inte Tureberg in aktiva. I stället vill man locka med en bra verksamhet, och bra förutsättningar.
– Och det har vi nu. En internationell friidrottsarena utomhus plus en inomhushall. Vi har det väldigt bra förspänt.
Thomas Waldetoft på Sollentunavallens läktare. "Om jag har någon favoritplats? Nej, när det är tävling sitter jag aldrig, då springer jag omkring och är överallt", säger han.
Malin Lövkvist
"Har trivts jättebra"
På fredag den 22 mars går Thomas i pension. 25 år som klubbchef är till ända.
– Hur det känns? Allt har en början och allt har ett slut. Friidrotten har varit en stor del av mitt liv i 50 år. Och det tar ju inte slut helt. Tureberg är en del av min uppväxt och jag har trivts jättebra med jobbet, annars hade jag inte stannat i 25 år. Men det ska också bli skönt. Friidrotten har varit både jobb och fritid så länge.
"Helt okej utsikt, eller hur!" säger Thomas Waldetoft när han spanar ut över Edsviken från ett konferensrum i Sollentuna friidrottshall.
Malin Lövkvist
Vet du vad du ska göra, i stället för att jobba?
– Jag väljer att gå nu för att ta vara på livet. Vi har ett landställe på Öland, där ska jag vara mer nu. Till att börja med ska jag bygga ett växthus.
Av alla aktiva du har träffat under dina år i Tureberg – är det några som ditt hjärta klappar lite extra starkt för?
– En är min egen gamla träningskompis Eric Josjö. En annan är Kajsa Bergqvist, framgångarna hon uppnådde betydde mycket för klubben. Och så har vi Andreas Almgren. Det han har gått igenom med skador och där han är i dag – det är fantastiskt att se.
Men det är inte färdiga fixstjärnor som skänker allra mest glädje betonar Thomas.
– Roligast av allt är att se våra yngre tävla och ta sin första medalj på SAYO till exempel. Att se den glädjen!