Sättra

November visar sig från sin bästa sida i Sättra gårds naturreservat. Höstsolens försiktiga strålar landar i den mjuka mossan, över oss flyger svanarna söderut i plogform och tystnaden är vilsam.

– Nu är det lugnt, men annars är det många som går här, rastar sina hundar eller har picknick. Mälaren ligger strax intill, så det är ett jättefint naturområde, berättar Håkan Lindberg som bor på Sättra sedan 1960-talet.

1968 köpte kommunen den 150 hektar stora marken som två år senare blev naturreservat och enligt Lindberg har kommunen alltid varit varsam med skogen.

Förra vintern märkte han dock att de inte gallrat som förr. Runt stigar och ridstigar samt Upplandsleden ligger det nu på vissa ställen stora mängder död ved, ris och grenar som bildar barriärer mot stigen.

– Alla jag möter i skogen tycker att det ser för jäkligt ut.

Döda träd ligger som barriärer intill stigarna i Sättra gårds naturreservat.

Charlotte Arwedsson

"Inte lyckats med sitt uppdrag"

Han menar att kommunen inte har lyckats med sitt uppdrag att att sköta skogen.

– Det ska inte se ut så här. Dessutom kan det vara farligt, säger Håkan Lindberg, tidigare politiskt aktiv inom Väsbys Bästa.

När han upptäckte vad som skett efter gallringarna tog han själv fram ett förslag på en ny inriktning för skötseln av kommunens skogar. Det låg sedan till grund för det initiativ som dåvarande ordförande Roland Storm (VB) tog i teknik- och fastighetsutskottet förra våren. Framkomlighet och tillgänglighet skulle prioriteras – död ved, avverkade träd och ris skulle städas bort.

"Så här vill man att det ska se ut." I delar av skogen i Sättra gårds naturreservat tycker Håkan Lindberg att kommunen gör det bra.

Charlotte Arwedsson

Men det gillades inte av Naturskyddsföreningen, som protesterade mot den nya inriktningen. Därmed stoppades arbetet i skogen.

– Det har inte hänt något på 1,5 år. Nu behövs ett politiskt beslut för att styra upp skogsskötseln i kommunen, säger Håkan Lindberg.

Konflikten mellan att spara död ved för biologisk mångfald och att upprätthålla framkomlighet och säkerhet är ett klassiskt dilemma inom skogs- och naturreservatsförvaltning.

– Det hela handlar om att hitta en balans, säger Håkan.

Håkan Lindberg, tidigare aktiv i Väsbys Bästa, har engagerat sig i frågan om kommunens skogsskötsel.

Charlotte Arwedsson

Men är det inte bra med biologisk mångfald?

– Jo, men den måste uppnås på rätt sätt så att Väsbyborna har tillgång till sin skog.

Vad säger du om att kommunen låter granbarkborrsangripna träd stå kvar?

– En helt felaktig slutsats. De ska tas ner. Man kan spara högstubbar, kapa dem på tre–fyra meters höjd. Då utgör de ingen risk.

Håkan Lindberg är kritisk till att död ved och ris ligger kvar och försvårar framkomligheten i Sättra gårds naturreservat.

Charlotte Arwedsson

Träden bör ligga kvar

Stadsträdgårdsmästare Henrik de Joussineau säger sig ha full förståelse för att det kan upplevas som skräpigt när det ligger mycket död ved och grenar i skogarna, särskilt efter torra somrar som orsakat omfattande granbarkborreangrepp. Han försvarar dock att träden och veden ska ligga kvar.

– Stående torrakor och liggande stammar fungerar som livsviktiga ”hotell” och matförråd för sällsynta svampar, insekter och fåglar. Det är helt avgörande för att nå Sveriges miljömål om Levande skogar, säger han.

Stadsträdgårdsmästare Henrik de Joussineau.

Malin Lövkvist

Enligt de Joussineau är kommunens primära fokus att fälla riskträd längs med vandringsleder, vägar och bebyggelse.

– I områden där det finns hög risk för fallande träd har vi även satt upp varningsskyltar som manar till försiktighet.

En ny naturvårdsplan är under utarbetning i kommunen.