Men Åsa Strahlemo, ordförande för riksförbundet DHR (delaktighet, handlingskraft och rörelsefrihet), håller inte med.
– Att lägga sig klockan 14.30 är inte att ha goda levnadsvillkor. Vem vill göra det? Kommuner som fattar sådana beslut följer inte lagstiftarens intentioner, som är att personer med funktionshinder ska kunna leva och delta i samhället som alla andra, säger hon.
Fler får avslag
Lagen är LSS (lag om stöd och service till vissa funktionshindrade). Det är en rättighetslagstiftning som kom till 1993, för att personer med funktionshinder ska kunna leva fullvärdiga liv, som andra människor i samhället. Trots lagen har det enligt Åsa Strahlemo på senare år blivit vanligare att människor inte får den hjälp de ansöker om för att kunna ha goda levnadsvillkor.
– Jag hör om många fall som liknar det här fallet. Kommuner ger avslag och säger till dem som fått avslag att de kan överklaga om de är missnöjda. Men det är svårt för privatpersoner att få rätt i domstol. Kommunerna har ju erfarna jurister som hjälper dem. Man ska också orka överklaga och det kan dröja ett år innan ett avgörande kommer, säger hon.
"Stora besparingar"
Åsa Strahlemo betonar att LSS är en rättighetslagstiftning och att det står i förarbetena att kostnaderna inte får spela någon roll i bedömningen. I praktiken gör de ändå det, menar hon.
– Det har gjorts stora besparingar inom LSS på senare år. I grunden handlar det om människosyn. Tanken med LSS var att få ut människor ur institutionerna. Men när man blir fast i sitt eget hem, som i det här fallet, blir hemmet en institution.