Runby

Solen skiner och snön har nästan smält bort i Upplands Väsby.

Men det som gömts i snö kommer som bekant upp i tö – högar med hundbajs inget undantag.

Vi möter Yvonne Norén på förmiddagspromenad på Lövstavägen med dvärgpudeln Zune.

Hon är minst sagt upprörd över att så många hundägare struntar i att plocka upp efter sina hundar.

– Jag blir tokig när jag tänker på det. Det är nästan alltid så här efter vintern.

Yvonne brukar själv ibland även plocka upp efter andra.

– Men jag gillar det inte. Jag gör det bara för att inte min hund ska få i sig något hon blir sjuk av. Han äter allt, säger hon.

Hon har sett inlägget i den lokala facebookgruppen om lämningar på Trädgårdsvägen.

Alltid plocka upp hundbajset.

Saga Widlund

Det är nästan alltid så här efter vintern.

– Det är inte bara där, det finns överallt. Har man inte råd att köpa bajspåsar ska man inte ha hund, helt enkelt.

Faktum är att i Upplands Väsby är det förbjudet att inte plocka upp bajset – det räknas som nedskräpning och kan ge böter.

– Men då måste ju folk bli tagna på bar gärning, så det är ganska uddlöst, säger hon.

Håkan Tidner med Ester.

Saga Widlund

"Verkligen inte snyggt"

Håkan Tidner bor i terrasshusen och går ofta långa promenader med labradoren Ester. Han tycker däremot att de flesta plockar upp efter sina hundar.

– Jag har aldrig sett någon inte plocka upp, om man säger så. Men det är verkligen inte snyggt när det ligger hundbajs kvar, inte minst här där det är så mycket barn, säger han och pekar upp mot Runbyskolan.

Han går ofta ut i skogen mot Kairo, men erkänner att han inte alltid plockar upp bajset där.

– Självklart om hon bajsar vid gångar och stigar, men inte längre in i skogen, säger han.

Inte ens på hundrastgården

Vid hundrastgården utanför hembygdsgården träffar vi Elena Pettersson med pigga maltipoon Lexie.

Elena Pettersson med Lexie.

Saga Widlund

– Jag förstår att folk blir upprörda över hundbajshögar. Inte ens här i hundrastgården, där det finns både gratis påsar och en soptunna, plockar folk alltid upp, säger hon.

Lexie är ivrig att hälsa och vi trampar nästan i en bajshög uppe på Zamores kulle. Men hon är inte den "skyldiga".

– Jag plockar alltid upp efter henne, även om det "bara" är i skogen, säger matte.