– Det här måste vara kvar!
Lars Hannéll, ordförande i Hässelby hembygdsförening står under ett stort betongblock, sprejat med färgsprakande graffiti. Det är ett av många, som lyfter den gamla banvallen intill Lövsta återvinningscentral. Det var hit soptåget, eller Silverpilen, började gå den 1 november 1889.
– Här fanns det grisar som åt upp sopor som fraktades hit på tågen, säger Lars Hannéll och pekar mot änden av spåret.
Historien om Hässelby börjar med just sopor och latrin. I slutet av 1800-talet var Hässelby i stort sett obebyggt. Inne i stan bodde 200 000 stockholmare, som så klart behövde utföra sina behov och slänga sopor. Latrin och avfall fraktades till Fjäderholmarna. Och blåste det åt fel håll blev de förnäma Östermalmsborna inte särskilt nöjda.
– Det var ett våldsamt problem, det stank ju något otroligt. Och så det här med hästskiten. En häst skiter ju en skottkärra om dagen, så det blev ju massor av bajs på stadens gator, säger Eva Löfman, vice ordförande för Hässelby hembygdsförening.
Lösningen blev en ny sopstation i Lövsta – och tåget Silverpilen. Den 1 november 1889 gick det första tåget från Stockholm och vidare på den nya järnvägen mellan Spånga och Lövsta.
De som anställdes vid sopstationen var ogifta arbetare, som fick bo i nybyggda arbetarbostäder. Men de förblev inte ensamma så länge och snart behövdes bostäder för hela familjer.
År 1893 ansökte fyra arbetare om att få bygga var sin villa i området. Staden avvisade dem, men markägaren och greven Carl Bonde på Hässelby slott sa ja och ett år senare flyttade familjerna in i de villor som lade grunden för Hässelby villastad, enligt hembygdsföreningen.
Handelsträdgårdarna växte fram
Och snart var det inte bara soparbetarna som behövde bostäder i trakten. Odlare upptäckte att det fanns billig gödsel och sopor att köpa här.
– Soporna blev en resurs. Och greve Carl Bonde kom på att det kanske vore bra att sälja av mer mark, säger Eva Löfman.
Hässelby blev känt för sina handelsträdgårdar och hade under många år flest i hela landet.
– Järnvägen och sopstationen har skapat Hässelby, säger Lars Hannéll.
Men för nästan exakt 50 år sedan lades järnvägen ner och spåren, som låg där Lövstavägen går i dag, revs.
– Det var dålig kapacitet och det luktade illa från ugnarna. Man var tvungen att kolla åt vilket håll det blåste innan man hängde ut tvätten, säger Lars Hannéll.
Nu riskerar en viktig symbol som vittnar om Hässelbys historia att försvinna, menar hembygdsföreningen. Värmekraftverket ska byggas där dagens återvinningscentral ligger. Då måste Lövsta ÅVC flytta några hundra meter – precis där den gamla banvallen finns.
Staden vill inte backa
Stadsbyggnadskontoret arbetar just nu om detaljplaneförslaget efter samrådet, som blev klart i våras. Men kontoret har trots protesterna inga planer på att ändra sig angående rivningen.
– Det är utgångspunkten för den här detaljplaneprocessen. Om det här förslaget går igenom så behöver viadukten rivas. Den hamnar i konflikt med den nya återvinningscentralen, säger Martin Forsberg, handläggare på stadsbyggnadskontoret.
Hässelby hembygdsförening hoppas ändå på att viadukten räddas.
– Det är inte mycket mer som är kvar av den gamla järnvägen. Det handlar ju om Hässelbys historia, säger Lars Hannéll.