Riskerar att rivas. Lars Hannéll och Eva Löfman på Hässelby hembygdsföreningen vill bevara gamla sopjärnvägen, men stadsbyggnadskontorets planer är att riva den. Foto: Stefan Källstigen

De vill rädda viadukten från rivning

Sopor och latrin. Det var starten på det Hässelby villastad vi lever i i dag. Men snart kan ett av de sista spåren av sopjärnvägen rivas. "Järnvägen och sopstationen har skapat Hässelby", säger Lars Hannéll på Hässelby hembygdsförening.

  • Publicerad 11:19, 29 okt 2020

– Det här måste vara kvar!

Lars Hannéll, ordförande i Hässelby hembygdsförening står under ett stort betongblock, sprejat med färgsprakande graffiti. Det är ett av många, som lyfter den gamla banvallen intill Lövsta återvinningscentral. Det var hit soptåget, eller Silverpilen, började gå den 1 november 1889.

– Här fanns det grisar som åt upp sopor som fraktades hit på tågen, säger Lars Hannéll och pekar mot änden av spåret.

Skräpmat. "Där glufasde grisarna i sig soporna" säger Lars Hannéll, till höger, till Eva Löfman. Foto: Stefan Källstigen

Det stank ju något otroligt.

Historien om Hässelby börjar med just sopor och latrin. I slutet av 1800-talet var Hässelby i stort sett obebyggt. Inne i stan bodde 200 000 stockholmare, som så klart behövde utföra sina behov och slänga sopor. Latrin och avfall fraktades till Fjäderholmarna. Och blåste det åt fel håll blev de förnäma Östermalmsborna inte särskilt nöjda.

– Det var ett våldsamt problem, det stank ju något otroligt. Och så det här med hästskiten. En häst skiter ju en skottkärra om dagen, så det blev ju massor av bajs på stadens gator, säger Eva Löfman, vice ordförande för Hässelby hembygdsförening.

Lösningen blev en ny sopstation i Lövsta – och tåget Silverpilen. Den 1 november 1889 gick det första tåget från Stockholm och vidare på den nya järnvägen mellan Spånga och Lövsta.

Silverpilen på väg. På den här flygbilden från 1959 över Lövsta renhållningsverk syns den järnvägsviadukt som nu planeras rivas. Foto: Oscar Bladh/Stockholms stadsmuseum

De som anställdes vid sopstationen var ogifta arbetare, som fick bo i nybyggda arbetarbostäder. Men de förblev inte ensamma så länge och snart behövdes bostäder för hela familjer.

År 1893 ansökte fyra arbetare om att få bygga var sin villa i området. Staden avvisade dem, men markägaren och greven Carl Bonde på Hässelby slott sa ja och ett år senare flyttade familjerna in i de villor som lade grunden för Hässelby villastad, enligt hembygdsföreningen.

Handelsträdgårdarna växte fram

Och snart var det inte bara soparbetarna som behövde bostäder i trakten. Odlare upptäckte att det fanns billig gödsel och sopor att köpa här.

– Soporna blev en resurs. Och greve Carl Bonde kom på att det kanske vore bra att sälja av mer mark, säger Eva Löfman.

Vrak på land. Så här såg det ut på Lövsta soptipp 1962. Foto: Lennart af Petersens/Stockholms stadsmuseum

Järnvägen och sopstationen har skapat Hässelby.

Hässelby blev känt för sina handelsträdgårdar och hade under många år flest i hela landet.

– Järnvägen och sopstationen har skapat Hässelby, säger Lars Hannéll.

Men för nästan exakt 50 år sedan lades järnvägen ner och spåren, som låg där Lövstavägen går i dag, revs.

– Det var dålig kapacitet och det luktade illa från ugnarna. Man var tvungen att kolla åt vilket håll det blåste innan man hängde ut tvätten, säger Lars Hannéll.

Utställning pågår. Eva Löfman, vice ordförande för Hässelby hembygdsförening, visar den nya utställningen på Hässelby museum. Den handlar om sopjärnvägen. Foto: Stefan Källstigen

Det handlar ju om Hässelbys historia.

Nu riskerar en viktig symbol som vittnar om Hässelbys historia att försvinna, menar hembygdsföreningen. Värmekraftverket ska byggas där dagens återvinningscentral ligger. Då måste Lövsta ÅVC flytta några hundra meter – precis där den gamla banvallen finns.

Staden vill inte backa

Stadsbyggnadskontoret arbetar just nu om detaljplaneförslaget efter samrådet, som blev klart i våras. Men kontoret har trots protesterna inga planer på att ändra sig angående rivningen.

– Det är utgångspunkten för den här detaljplaneprocessen. Om det här förslaget går igenom så behöver viadukten rivas. Den hamnar i konflikt med den nya återvinningscentralen, säger Martin Forsberg, handläggare på stadsbyggnadskontoret.

Hässelby hembygdsförening hoppas ändå på att viadukten räddas.

– Det är inte mycket mer som är kvar av den gamla järnvägen. Det handlar ju om Hässelbys historia, säger Lars Hannéll.

Skrovmål. Soporna visade sig inte vara någon hälsosam diet för grisarna som gick lösa här mellan 1885 och 1889. Foto: Carl Johan Gimberg/Stockholms stadsmuseum

Dåtidens sophantering i Lövsta

Soporna tippades ner från järnvägsviadukten som än så länge finns kvar. Därifrån kördes de vidare till en soptipp.

Latrintunnorna lastades på pråmar fraktades vidare till köpare som använde innehållet som gödsel. Efter ett tag byggdes Pudrettladan, där latrin och torvströ blandades och såldes som gödsel.

1895-1899 föddes ett par tusen svin upp på matrester på soptippen. Men dödligheten var stor.

När sopbergen växte sig för stora började man bränna soporna.

Källa: Hässelby hembygdsförening

Visa merVisa mindre

Framtidens sophantering i Lövsta

Dagens återvinningscentral har varit igång sedan 1979. Nu ser det ut som att den måste flytta ett par hundra meter sydost för att ge plats åt kraftvärmeverket.

Den nya anläggningen ska enligt planerna byggas in i en hall, främst för att minska buller.

Möjligheten att lämna avfall för återbruk kommer att vara större.

Ambitionen är att den nya anläggningen ska vara klar våren 2022.

Projektet beräknas kosta 123 miljoner kronor.

Källa: Stockholm vatten och avfall/Stadsbyggnadskontoret

Visa merVisa mindre