Flera drönare svävade i den gråmulna luften ovanför det stora folkhavet på gården till Viktor Rydberg vid Odenplan. Hög bas dunkade i jublet mellan applåder och busvisslingar.

Klockan 12.30 öppnade gymnasiet dörrarna för de 415 elever som skulle springa ut. I tur och ordning sprang 13 klasser upp på scenen till Icona pops "I don't care, I love it".

Tågluff väntar

För Erika Andreasen väntar tågluff i sommar.

Angie Gray

– Det känns så kul, skönt och härligt! Vi hade champagnefrukost hemma hos mig i morse vid sju. Vi var lugna, men så väldigt glada, säger Erika Andreasen.

Efter utspringet väntar flak, mottagning och fest. I sommar blir det tågluff.

– Hamburg, Budapest, Prag – en massa platser. Efter sommaren ska jag jobba halvtid på ett ställe, sedan får vi se vad som händer.

Gabriel Klinge är glad och redo att fira studenten.

Angie Gray

Bakom henne springer Gabriel Klinge förbi.

– Det känns jäkligt bra! Härligt att det är över! Nu ska vi fira på flaket och bara kötta på! Skolan kommer man inte sakna, däremot umgänget, säger han.

Firas av pappa och brorsan

Filip Hessle tillsammans med lillebror Alex och pappa Martin.

Angie Gray

Filip Hessle möts upp av pappa Martin och lillebrorsan Alex.

– Det här känns jäkligt grymt! Det har varit tre fantastiska år, men det har varit många prov på slutet, så jag har inte hunnit tänka så mycket på studenten. Nu är det som att alla känslor bara släpper. Jag kommer nog att gråta om någon timme.

Efter mottagningen blir det fest hemma hos en kompis, sedan kanske de går ut på klubb. I framtiden planerar han att studera vidare.

– Planen är att plugga vidare på någon civilingenjörsutbildning.

Klassens uggla

Farmor och farfar Åsa och Willy Svidén firade barnbarnet Pelle tillsammans med morfar Torbjörn och mormor Anna Notander. Anna har på sig sin studentmössa från 1963. "Pelle är den sista i raden av våra barnbarn som tar studenten. Det är alltid lika roligt att se", säger hon.

Angie Gray

I utkanten av firandet står Pelle Svidén med sin familj. Mormor Anna Notander har på sig sin studentmössa från 1963. 

– Pelle är den sista i raden av våra barnbarn som tar studenten. Det är alltid lika roligt att se, säger hon.

– Jag tänker mig ett eller två sabbatsår, sedan hoppas jag komma in på tekniksprånget och en betald praktik som ingenjör. Utspringet var roligt, det känns bra med ett avslut, säger Pelle.

Runt halsen har han en tallrik det står "klassens uggla" på.

– Det är väl att man är klok och så eller något. Här på baksidan står en hel dikt med en motivering.

Mamma Susanne berättar att det är lite vemodigt att Pelle är den sista av tre barn att ta studenten.

– Men det är också roligt så klart. Vår äldsta dotter tog studenten här för fyra år sedan. Nu är det slut på skolan, säger hon.

– Och försörjningsplikten, säger pappa Niklas och skrattar.