Vallentuna
Anna Lock och Tallan Amin tar emot i Stödcentrum Södra Roslagens lokaler på Stockholmsvägen i Täby. Ett kontor och så mottagningsrummet där de träffar unga brottsutsatta, unga brottsmisstänkta och ibland deras anhöriga.
Det ligger mjuka kuddar i fåtöljerna och på soffbordet står ett paket med pappersnäsdukar. Här tar de hand om tårar, skuld och skamkänslor som både brottsoffer och misstänkta bär på.
Fram till för ett år sedan fick stödcentrumen automatiskt in uppgifter om brottsutsatta barn från polisen. Sedan tecknade polisen avtal med Brottsofferjouren. Sedan dess har ärendena skickats dit i stället för att förmedlas vidare därifrån.
Det krävs att vi hela tiden påminner om att vi finns.
På stödcentrumen runtom i landet har följden blivit att antalet ärenden har minskat kraftigt, enligt Anna Lock och Tallan Amin. Själva gav de sig ut på informationsturné till kommunerna i Södra Roslagen.
– Vi har lyckats kompensera så vi har att göra. Men det är skört och det krävs att vi hela tiden påminner om att vi finns. Vi vet inte hur många barn som egentligen behöver oss men vi vet att 10–15 år är den största gruppen. Det är säkert 100-tals barn vi inte fått fatt i, säger Anna Lock.
Brottsofferjouren: "Fungerar väl"
På Brottsofferjouren, BOJ, tycker generalsekreterare Ylva Sperling att det nya systemet har blivit bra.
"För att vara en så omfattande teknisk och organisatorisk utmaning (…) så har det fungerat förvånansvärt väl" skriver hon i mejl till Mitt i.
Under våren ska den nya förmedlingen mellan polis och Brottsofferjouren utvärderas.
Alla behöver inte stöd för att komma vidare i livet. Den som har det bra hemma och får rätt stöd i skolan kan ofta klara sig igenom en kris på egen hand, menar kollegerna på stödcentrum.
"Vi brukar försöka låta en av oss ta föräldrarna och en ta barnet. För det kan finnas saker man inte vill säga när mamma och pappa är med" säger Anna Lock (till vänster).
Judit Nilsson
– När vuxna finns som kan säga att det du var med om var fel släpper det om man får prata om det på ett läkande sätt. Då kan de gå in i rättegången och sedan lämna det bakom sig, säger Anna Lock.
"Många förlorar skolgången under den här perioden".
Nedlagd ungdomsgrupp
Väntan på rättsprocessen blir tung för barnen, menar Anna Lock. Mitt i berättade nyligen om ett fall där det tog nio månader från det att en person i 15-årsåldern anmälde att hen misshandlats till åtal.
– Många förlorar skolgången under den här perioden. De får svårt att sova och sämre aptit. De lägger det som hänt på sig själva och känner skuld och skam. Isolerar sig och stannar hemma. Kanske vågar de inte gå ut, säger hon.
Kollegerna är kritiska till att lokalpolisområde Södra Roslagen har lagt ner sin ungdomsfristgrupp, som skulle se till att ungdomsbrotten utreddes snabbt. Men den särskilda gruppen försvann när lokalpolisen organiserade om för något år sedan.
För dem som inte får hjälp i tid riskerar konsekvenserna bli stora och övergå i ett mer svårbehandlat trauma, enligt stödcentrum.
Sinnesrobönen sitter på flera ställen hos Anna Lock och Tallan Amin.
Judit Nilsson
– Oavsett om de är brottsoffer eller misstänkta är de barn och bär på samma känslor. Jag har en kille som väntat i över ett år på åtal, säger Tallan Amin.
För henne och Anna Lock är det tyngsta att de inte längre får kontakt med de yngsta brottsoffren, de mellan 10 och 15 år.
– Det som ger oss en klump i magen är att tidigare var de flesta vi hjälpte barn under 15 som utsatts för sexualbrott, säger Anna Lock.
"Det absolut viktigaste när man pratar läkning av trauman och PTSD är den sociala responsen", säger Anna Lock (till vänster). "Att få stöd, bli hörd och trodd. Att någon hör av sig, frågar hur man mår och berättar att det finns stöd att få. Då kan man läka. Men om man känner sig ensam blir konsekvenserna jättestora" säger hon.
Judit Nilsson