Minna, 2, trär på sig trädgårdshandskarna medan mamma Elin Andersson, 29, hjälper henne på med tofflorna. De ska plantera blommor i trädgården. Pappa Andreas Wimmer, på dagen 33 fyllda, har precis dirigerat en lastbil som dumpat en last med jord som så småningom ska bli gräsmatta.

Nu, efter de senaste två åren, kan familjen äntligen drömma om allt det som de hade velat göra för två år sedan. Som att fixa i rabatterna och se till att det finns en ordentlig gräsmatta.

Albin Tingstedt

Men den här historien börjar redan när Elin Andersson var nyförlöst. Då flyttade hon och sambon Andreas Wimmer in ett av de sex nybyggda parhusen på Dånängsstigen i Rönninge, de skandalomsusade husen som därefter har figurerat i media för byggfel, skulder, rättsprocesser och slutligen konkurs.

Men att det skulle bli så visste inte de nyblivna föräldrarna när de flyttade in en solig dag i mars 2023.

– Vi gillade hela infartsvägen till området, att det fanns många barnfamiljer här, att det var nära till vattnet. Det var nog det som gjorde att det här skulle bli vårt nästa boende, säger Elin Andersson.

– Det hade varit ganska mörkt länge men med våren kom äntligen solen. Det var som att man tog med sig ljuset och vädret in. Så med en nyfödd bebis så var känslan mycket hopp och framtidstro, säger Andreas Wimmer.

Framtidstro – innan ruinens brant

Men hoppet och framtidstron byttes snabbt ut mot hopplöshet och ovisshet. Bara månader efter att de flyttade in började felen avlösa varandra.

– Vi hade förvisso tak över huvudet, men det var också dalar som man inte ens önskar sin värsta fiende. Vi åkte härifrån några gånger för att vi inte hade el och vi fick tömma frysen två gånger för att maten hade blivit dålig, säger Elin Andersson.

Ljusinsläppet i huset var det som fick Andreas Wimmer på fall.

Albin Tingstedt

Ett år senare slog de i botten med full kraft: bostadsrättsföreningen gick i konkurs. Kvar stod familjen Andersson-Wimmer med mångmiljonlån utan att längre äga sin bostadsrätt. De riskerade att behöva hyra sin tidigare bostadsrätt till marknadspris. Det skulle innebära att deras bolån förvandlades till ett blancolån och familjen budgeterade för boendekostnader på 60 000 kronor i månaden.

– Vi stod inför skuldsanering och att bo hos familj och vänner. Eller att någon hyresvärd skulle ta in oss på nåder, säger Elin Andersson.

Men så långt behövde det aldrig gå. Räddningen kom med köparen av konkursboet som lät de tre familjer som redan flyttat in bo kvar mot en symbolisk summa. Resten av husen säljs nu till marknadspris.

Fanns det några tecken om att allt inte stod rätt till som ni borde ha reagerat på tidigare?

– Nej. När det började dala hade vi redan betalat och att sälja var inget alternativ för det fanns ingen som ville köpa en ofärdig lägenhet. Vi kunde inte heller köpa ett annat hus för våra pengar var låsta i det här huset. Så vi brottades med känslan av maktlöshet och rädslan för om vi någonsin skulle komma härifrån, säger Elin Andersson.

Nu hoppas både Elin Andersson och Andreas Wimmer på att nya grannar vill flytta in i den andra husen. Så Minna kan få kompisar att leka med.

Albin Tingstedt

"Aldrig varit så nära som nu"

Nu beskriver både Andreas Wimmer och Elin Andersson de senaste två åren som ett "blackout" som nu har bytts ut mot ett ljusnande hopp om att Minna ska få sparka fotboll på sin gräsmatta med grannbarnen.

– Vi har aldrig varit så nära som nu – och det går framåt hela tiden. Så ganska snart kommer jag säga till nära och kära att allt är perfekt. Kanske till din 30-årsfest i augusti. Då kommer det vara fantastiskt, säger Andreas Wimmer och vänder sig till sin sambo.

– Då sitter vi här under en pergola, äter kräftor och sjunger snapsvisor. Med en färdig gräsmatta. Förhoppningsvis också med lite grannar som får komma över, säger Elin Andersson.