Träden har börjat skifta färg och kylan biter lite mer i kinderna än för bara någon vecka sedan. Ett klart hösttecken – och ett tecken på att det är hög tid för båtklubbarna att ta upp sina båtar.
Hos Mälarhöjdens båtklubb har man två lyftkranar på plats för ändamålet. Det går smidigt och ingen behöver spänna musklerna. Annat var det förr. Långt in på 1960-talet drogs båtarna upp för hand. Först 1967 tog klubben hjälp av en lyftkran – en nymodighet som hade ett sådant nyhetsvärde att det blev en artikel i Expressen.
Under två dagar lyfts båtarna upp ur hamnen vid Klubbensborg.
Angie Gray
Obligatorisk sprit
Den artikeln kan man läsa i jubileumsboken "Mälarhöjdens båtklubb 100 år", som följer klubben från starten 1925 fram till i dag. Somliga fakta förvånar – till exempel att det var obligatoriskt att ta med sig starka drycker vid sjösättning och båtupptagning under de första 24 åren. Kravet togs bort först när medlemmar bett om att få slippa.
– Den uppgiften hittade jag när vi letade i arkiven. Det var väldigt roligt att rota i dem. Vi var vid Stadsarkivet i Liljeholmen där det fanns mycket kvar, säger Jimmy Dominius som skrivit boken ihop med Jaro Novak och Gottfrid Strindlund.
MBK:are på utflykt i en Pettersonbåt på 1930-talet – en motorbåt av trä, uppkallad efter båtkonstruktören CG Pettersson.
Privat
Lyftkranar i gång
När Mitt i träffar Jimmy Dominius och Jaro Novak vid hamnen i Klubbensborg. Det är andra dagen med båtupptagning och lyftkranarna är i full gång.
– När båten står på land ska man rengöra, underhålla och plocka undan. En del säger att det är nu den riktiga båtsäsongen börjar, skojar Jaro Novak, som varit med i MBK sedan 1957 och är en av klubbens verkliga veteraner.
– Det fina med att ha båt är att få komma ut i naturen och att känna frihet. Både skärgården och Mälaren är fantastiska, säger han.
Det var mer arbetsamt att underhålla båtar förr, när de var byggda av trä.
Privat
Rast under vårrustningen vid Skoflickargränd vid 1930-talets mitt. Här hade båtklubben sin första hamn.
Privat
Fick en ny hamn
"Mälarhöjdens båtklubb 100 år" rymmer många bilder från förr. I skrift tecknas klubbens historia, som en del av sin samtid. Först höll klubben till vid Skoflickargränd, vid en sliten ponton som fraktats från en fiskehamn i Gamla stan. Glädjen var stor när klubben fick sin nya, större hamn vid Klubbensborg 1946.
Och utrymme behövs. Med sina 650 medlemmmar är MBK en av Stockholms större båtklubbar. De flesta har förstås båtar i hamnen, men inte alla.
– En del väntar på en båtplats och en del har inte haft båt på 20 år men fortsätter att vara medlemmar för att de trivs. De kommer på våra pubkvällar, middagar och föreläsningar, berättar Jimmy Dominius.
Uno Ek borstar sin motorseglare ren efter sommarens alla utflykter. Han har varit med i MBK sedan 1972.
Angie Gray
Ankaret vid klubbhuset var ett av cirka 40 som satt fast på Vasaskeppet när bärgades 1961. Vasamuseet lånar ut den till MBK sedan 1974
Angie Gray
Byggde en pir
MBK har också försett folk i området med ett omtyckt utflyktsmål. På 1960- och 70-talet lät man bygga den stenpir som numera är kantad av stora träd och annan grönska. Pirens uppgift är att skydda hamnen vid hårt väder men den är också ett populärt bad- och picknickställe.
Många gillar också att dyka från vågbrytarna utanför piren. Deras ursprung är udda – de var rör i Ågesta kärnkraftverk innan verket revs.
– Det är bra om man är försiktig när man dyker från dem, säger Jimmy Dominius omtänksamt.