Duns. Duns. Duns.

När vi närmar oss Breddenskolans gympasal denna snöregniga kväll hörs det dova ljudet redan utanför omklädningsrummen.

Ett 15-tal personer i blandade åldrar står och kastar fyllda påsar på vinklade träbrädor. Det gäller att träffa hålet för att få tre poäng. Träff på brädan ger ett poäng. Vi snackar om sporten cornhole.

Udda? Inte om du frågar en av de yngre deltagarna, 12-årige Oliver Kvick som lockat med sig morfar Roland Jansson.

– Det är roligt och en ovanlig sport. När jag började var det svårt att sluta, säger han med ett skratt.

Tero Mäkinen gillar att alla spelar mot alla. "Tjej som kille, ålder spelar inte heller någon roll.

Stefan Källstigen

Mats Åhlberg, 66, från Åkersberga, håller med.

– Den här killen kan möta en gubbe som jag, på samma villkor, säger han och nickar åt Oliver.

Och enligt Anders Sölvberg, initiativitagare till klubben Cornheads norrort, är just en del av charmen med cornhole att alla kan möta alla. Och det är ingen styrkesport.

– Barn kan spela mot vuxna, kvinnor mot män. Det handlar om taktik och strategi, hur man kastar påsen men även hur man blockerar för andras kast.

Anders Sölvberg, cornholefrälst och initiativtagare till Cornheads norrort. "Det är en grymt kul sport och vi har plats för fler i klubben."

Stefan Källstigen

Alla kan vinna

Han tycker sportens slogan "alla kan spela, alla kan vinna" säger allt.

– Det är ju även ett otroligt sällskapsspel att kasta ut på en gräsmatta, i en park, eller var som helst där du har en yta som är något sånär jämn och runt 11 meter lång.

För Anders väcktes intresset på en camping i Kapellskär för drygt tre år sedan. Tillsammans med några vänner började de med ett spel som han byggt själv och Cornheads bildades.

Stolta spelare i Cornheads norrort. Bakre raden: Anders Sölvberg, Andreaz Anderzon, Sebastian Nummijärvi, Mats Åhlberg, Pär Lundin, Mikael Höijer, Tero Mäkinen, Markus Satokangas, Thomas Johansson. Nedre raden: Roland Jansson, Oliver Kvick, Isabelle Svedberg, Jennifer Nummijärvi, Monika Anderzon (ordförande), Anna Mörrby och Ulla Lundin.

Stefan Källstigen

Klubben slogs ihop med Norrort Bagsacks och Cornheads norrort såg dagens ljus i april förra året.

– Nu har vi flera medlemmar som ligger topp 20 i Sverige.

På plats i kväll är även klubbens ordförande, Märstabon Monika Anderzon, som lockat med sig 17-åriga dottern Isabelle Svedjedal.

– Det är kul att kasta och sätta påsen i hålet, helt enkelt, säger Isabelle.

– Men det ligger mycket träning bakom, flikar mamma Monika in.

Monika gillar att hela familjen kan spela och håller även fram det sociala.

– Det är alltid bra stämning och mycket skratt. Spelarna är ödmjuka, de hejar på alla och plockar upp varandras påsar.

Väsbysyskonen spelar

Syskonen och Väsbyborna Sebastian och Jennifer Nummijärvi lockades in i spelet av pappa Neng, som spelar i Gotland Mailers.

Jennifer Nummijärvi skulle aldrig börja med cornhole. "Men det var för kul..."

Stefan Källstigen

– Jag sa att jag aldrig skulle röra några påsar, men här står jag nu. Det är sådan gemenskap, jättehärligt, säger Jennifer.

Sebastian Nummijärvi tävlar en del och det kan bli både långa matcher och turneringar.

– Då gäller det att ha tränat mycket, annars har man inte en chans. Det finns så många olika kasttekniker och man anpassar spelet efter den man möter.

Spelet har växt snabbt i Europa de senaste åren och nu kommer vågen av intresse till Sverige.

– Det fiffiga är att man både kan spela hemma i trädgården och på tävlingsnivå, säger Anders Sölvberg.

Men han utfärdar en varning.

– Ta inte fram ett cornholespel om du har har grillkväll hemma i trädgården. Då får ni aldrig äta. "Det är bara en match kvar", får man höra.

Nära skjuter ingen hare – träff i hålet ger mest poäng men faktum är att det blir poäng även genom att träffa brädan.

Stefan Källstigen