Prick klockan elva på förmiddagen slår dörrarna på St Eriksgatan upp. Trafikbullret på gatan byts snabbt ut mot biljardbollar som möts på den gröna filten medan David Bowie spelas i högtalarna.

Vi är på Biljardpalatset för att träffa sundbybergaren Patrik Matthies som tillsammans med Niclas Bergendorff och Mattias Enerdal och Rasmus Rasmusson precis har vunnit lag-SM i caramabole.

– Att spela i lag är nästan roligare än att spela individuellt. Att få spela för laget och den gemenskapen man har, säger Patrik Matthies.

– Sedan kan det vara skönt att någon håller på en för en gångs skull, säger Mattias Enerdal.

Ingen enkel sport

Och det kan säkert vara skönt att få lite påhejningar, för carambole är ingen enkel grej att pyssla med. Det märks snabbt.

Det är tre bollar, men inga hål på bordet. Enkelt uttryckt är målet för spelaren med köbollen att träffa de andra två bollarna, men köbollen måste dessutom ha träffat en vall minst tre gånger före den andra bollen träffas.

Det kanske låter ganska enkelt, men det ser nästan omöjligt ut på nära håll och det är faktiskt rena matematiken.

– Det är geometri i det med vinklar, säger Patrik.

– Men det här att man ska vara bra på matematik, det stämmer ju inte alls, säger Niclas Bergendorff och fortsätter:

– Nej, det är mer en förståelse för hur bollarna reagerar på varandra under vissa förhållanden. Det märks om det regnar ute till exempel för då blir det fuktigt i lokalen och då slår det annorlunda.

Får tävla i Europa

Killarna tävlar för Stockholms Biljardsällskap som håller till på Biljardpalatset i gränslandet mellan Kungsholmen och Vasastan. I och med segern i SM får klubben nu tävla i Europa.

– Jag hoppas vi ska spela Europacupen för klubblag som ska gå i Portugal i slutet på juni. Vi har ingen chans att vinna, men det är en kul erfarenhet, säger Niclas Bergendorff.

Vad är det då som lockar med just carambole? Alla är överens om att just komplexiteten är en av tjusningarna.

– Det är jättemånga dimensioner i spelet och jag tror det fascinerar många som tittar på. Har man väl börjat fördjupa sig i carambolen fastnar man där, det är nästan som ett gift, säger Patrik Matthies, som också driver Biljardpalatset.

– Men det kan också vara ohyggligt frustrerande när man missat 20 gånger i rad med noll mellanrum. Då kan det koka inombords, säger Mattias Enerdal.

Mycket socialt

Men alla som spelat biljard vet att svårighetsgraden inte är allt – det sociala är en enorm del också. Även för spelare på den här yttersta nivån.

– Det är en hel community i hallarna. Man umgås, har trevligt, tar en öl eller äter. Det finns så mycket att hämta i form av vänskap, säger Patrik.