Lastbilar och grävskopor kör i skytteltrafik. Byggjobbare i hjälmar och varselvästar skyndar förbi. Längre bort hörs ett mekaniskt, bankande ljud.

– Det ni hör nu är arbetet med att påla tätspont, säger Margareta Biberg

Margareta Biberg är byggprojektledare för nya Bromstensstaden. Hon jämför byggandet av Bromstensstaden med andra stora och komplicerade byggarbeten i Stockholm, som ombyggnaden av Slussen.

Tidigare sjöbotten

Bromstensstaden ska ha plats för 2 500 bostäder och byggs på en tidigare sjöbotten, ett område ständigt hotat av översvämning.

Hit rinner dagvatten, det vill säga regnvatten, från ett jättelikt område, ända från Tensta någon kilometer bort. Dagvattnet rinner ned i Bällstaån som ringlar fram genom området, och mättar marken med vatten.Marken här består av lera och lerdjupet ner till berggrunden är i snitt 15 till 20 meter. Djupast är ett slukhål på 25 meter.– Långt, långt ned är det ett berg, säger Margareta Biberg när hon visar runt.

Mark- och vattenförhållandena gör det komplicerat att bygga här. För att överhuvudtaget kunna sätta spaden i jorden för bostäder måste marken först förstärkas, ingen önskar ju att hus sjunker ner i lerdjupet. Omfattande spont- och pålningsarbeten görs därför i lermassorna.

20 provisoriska pumpstationer har byggts för att pumpa bort dagvattnet under byggtiden.

Ett tre meter tjockt gruslager läggs ovanpå leran, grus som ska pressa ihop leran till att bli så kompakt som möjligt.

Totalt täcks området med 80 000 kubikmeter grus, motsvarande den mängd som skulle fylla omkring en sjundedel av Globen.

– Det är fruktansvärt mycket grus, konstaterar Margareta Biberg.

Får ligga kvar ett halvår

Gruset får ligga kvar i sex månader. Därefter tas större delen av gruset, två av tre meter, bort. Bromstensstaden byggs sedan på den meterhöga grusbädd som lämnas kvar, en grusbädd som är en säkerhetsåtgärd vid översvämningar.

– Hela området höjs med en meter, säger Margareta Biberg.

Sommaren 2021 ska de första husen börja byggas, i ett kvarter som kallas Tora.

2023 beräknas de första invånarna flytta in.

Blir det fint?

– Jag hoppas det, vi har den målbilden, säger Margareta Biberg.

Anders Gustafsson