Sedan katten Enzo blev medlem i familjen häromåret har Andreas Lindén fått en bästis.

– Vi har en otroligt härlig relation, som två grabbar som bor ihop, säger han.

Men natten till den 19 juli fick den jamande grabben för sig att smita ut genom fönstret till hemmet på Kyrkogatan i centrala Sundbyberg.

– På morgonen märkte jag att något var fel, för han brukar alltid sova med mig. Så jag sprang ut och letade, säger Andreas.

Enzo var borta i 26 dagar.

Privat

Den sökinsatsen gav inget napp. Och inte heller nästa. Eller nästa.

Faktum är att letandet pågick i nära en månad utan resultat.

Det tog hårt på Andreas, som säger sig ha smackat upp 150 efterlysningslappar på anslagstavlor och soptunnor.

– Jag var ganska nedbruten efter ett antal dagar med ingen sömn, åt dåligt och var otroligt orolig för katten, för det är en innekatt, säger han.

Stort engagemang

Och allt detta under semesterveckorna.

Men det fanns ljuspunkter.

– Alla jag har träffat har varit så otroligt engagerade och verkligen brytt sig.

Andreas räknar till mellan 30 och 40 sms-tips och 15–20 samtal från folk som tror sig ha sett Enzo.

Bland dem som hjälpte till i letandet fanns en kvinna från en förening som hjälper katter i nöd.

– Hon sade att jag måste sova och äta, annars kommer jag inte att orka, säger Andreas.

En kvinna från en annan förening bistod med kattfällor.

– Hon är alltid ute och letar efter djur, en otroligt fin människa, man blir rörd.

– Och hon var den som fångade Enzo till slut.

Siktades i Solna

Genombrottet kom tisdagen den 12 augusti. Då fick Andreas ett samtal från en kille som trodde sig ha sett Enzo vid judiska begravningsplatsen i Solna.

Det skulle innebära att katten hade tagit sig nästan fyra kilometer från hemmet.

– Hur han kom dit fattar jag inte, säger Andreas.

Dagen därpå lockades Enzo i fällan.

För Andreas tog det någon dag att förstå att det var sant.

– När vi hittade honom var det inte mycket kvar av honom över huvud taget, han kunde knappt jama och hade inte klarat många dagar till.

Ett par veckor senare håller Enzo fortfarande på att återhämta sig. Han blir mer och mer sitt gamla jag.

Andreas gläds inte bara åt det, utan även åt hur den bortsprungna familjemedlemmen väckte så mångas engagemang. Det har gett Andreas en fin bild av människor, säger han.

– En granne till mig som jag aldrig har pratat med gav mig värsta hårda kramen och sade "jag har bett till gud varje kväll".