Försiktiga. Beredda.

De pensionärer som Mitt i möter i Huvudsta Centrum har inte själva råkat ut för någon bedragare. Men risken för att göra det är de högst medvetna om.

– Att de ger sig på äldre är ju bara förfärligt. De finns ju ingen själ i människorna. För egen del är jag inte direkt orolig. Men det klart att det påverkar hur man beter sig, säger Tommy La Motte.

Hur då?

– Jag svarar inte i telefon om det inte är ett nummer jag har inlagt. Att lita på folk, som man kunde göra förr, det går inte längre.

78-årige Sadok har ett liknande resonemang. Det gäller att vara förberedd, säger han.

– Tyvärr så är den en annan verklighet idag. Det är bara att se sig runt, det sprängs och skjuts även här i Huvudsta och äldre luras på sina tillgångar. Man måste vara vaken. Barnen har varnat oss, vi är medvetna om risken.

På spänn

Inger, 79, har gjort sina ärenden på vårdcentralen och apoteket när vi får oss en pratstund. Hon berättar att även om hon känner sig välinformerad om riskerna, så går det åt mycket tid och tankar åt den vaksamhet som blivit det nya normala.

– Man vet att man ska vara observant, lägga på luren om någon konstig ringer. Ändå går man runt och är på spänn. Jag är orolig för att någon ska försöka lura mig, att jag ska bli av med mina pengar.

Hur är det, att vara misstänksam hela tiden?

– Det är jobbigt. Till slut misstror man ju allt och alla.

Förutom ökad kunskap anser Curre Hansson, distriktsordförande för PRO i Stockholms län, att bankerna behöver dra sitt strå till stacken. Efter SVT:s Uppdrag Gransknings avslöjande om bedragarna kallade regeringen upp storbankerna där de krävde att bankerna skulle ta ett större ansvar mot bedrägerierna.

Bankerna har olika rutiner – bland annat för hur höga belopp man får swisha.

– Det är en teknik som inte fungerar idag. Bankerna är lite skurkar i det. Det ska inte fungera att swisha bort en förmögenhet, utan det måste vara möjligt att sätta in blockeringar i systemet, att "det här är en avvikelse", säger han.