Ålsten

De började i skolan 1951. Ingalill Tengvall minns sin skoltid.

– Det var stor grupper, det var kriget, det var mycket ungar.

27 barn gick i klassen, flickor och pojkar.

Ingalill och de andra barnen började i klass ett i Ålstens folkskola 1951.

– Det är 75 år sedan, det är inte klokt, säger Ingalill.

I dag har hon och de som finns kvar i livet hunnit att bli strax över 80 år.

Första träffen 2013

Vid en återträff 2013 träffades de på Ålstens folkskola, för första gången på 62 år sedan de lärt känna varandra som skolbarn.

Skrattar gör vi i varje fall, och roligt har vi.

De gick runt i skolan där de en gång varit elever.

– Det blev på en gång väldigt roligt för vi kände nästan inte riktigt igen varandra men allt eftersom tiden gick dök personligheterna fram och alla började se att det är ju den, det är ju den, vad kul.

Efter det gick de till Tranebergsgården och åt mat.

– Vi skrattade och hade väldigt roligt, det hade vi nog inte förväntat oss, tror jag. Vad skulle vi prata om, liksom?

Klassåterträffen 2025. Träffarna brukar hållas i Sjöpaviljongen i Alvik.

Privat

Men mötet gav en lust att ses igen.

– Vi sa att vi ses igen om fem år men efter fem år insåg vi att det var för glest, vi började inse att tiden rinner ut. Vi pratade om att träffas varannat år, sedan vartenda år, och sedan att vi måste träffas två gånger om året, säger Ingalill Tengvall med skratt i rösten.

Vad ger det att träffas?

– Vi har ju våra yrkeskarriär bakom oss, vi har inte heller pressen på oss att ta hand om allt och alla. Det är nog därför samtalen blir fantastiskt roliga.

– Livet blir så viktigt. Nu är vi gummor och gubbar, men desamma som vi var när vi var små.

För Ingalill Tengvall har klassåterträffarna blivit ovärderliga.

Privat

I yrkeslivet har Ingalill bland annat jobbat med statliga handikapputredningar, vid radion i Gävleborg, och som projektledare för världsarvet Hälsingegårdar.

Hur skulle livet vara utan återträffarna?

– Fattigare, absolut. Det är en ynnest att ha få ha kvar kontakten och känna att det här är betydelsefullt. Det skulle vara mycket torftigare utan detta.

– Skrattar gör vi i varje fall, och roligt har vi. Vi pratar om livet i allmänhet. Tiden går så himla fort när vi är tillsammans.