Angarnsjöängen/Bergshamra

Hon är en av många naturfotografer som brukar leta motiv vid Angarnsjöängen. När hon var där för ett par veckor sedan trodde hon att hon hörde en nötskrika och såg en stor fågel komma flygande. Hon böjde sig ner för att ta upp kameran ur ryggsäcken.

– Så tittade jag upp och då sitter den på en grind och säger "Hallå, hallå". Det var en upplevelse, säger hon och skrattar.

Lite senare mötte hon ägaren, som berättade att han var i naturreservatet för att låta sin ara Aron flyga fritt.

Sågs på bussen

När hon delade bilderna hon tagit på Facebook blev responsen enorm. 685 personer har hittills gillat inlägget och i kommentarerna berättade Vallentunabor att de sett ägaren på bussen med sin blågula fågel på axeln.

Aron på bussen.

Anton Engström

Så vem är det som tar sin blågula papegoja till Angarnsjöängen och Vallentuna? Genom Instagramkontot Aronthemacaw hittar vi ägaren Anton Engström, som visar sig bo i Bergshamra i Solna. Där har han tidigare rastat sin fågel i Tivoliparken.

Aran Aron är stor och väger 1,2 kilo. Han hela 130 centimeter i vingbredd, oftast ligger det runt en meter.

Dominika Rabek

– Men det har jag slutat med, för det blir så mycket drama. Folk kan bli rädda, så det känns bättre att åka ut lite. De kan bli lite ställda när det kommer något så stort och så färgglatt när de inte är vana, säger han.

Aron har bott med honom och flickvännen i 3,5 år.

– Det är vår andra ara. Egentligen hade vi tänkt avveckla, jag och min flickvän. Det är en stor och krävande fågel, som kan både höras och synas. Men vi hittade Aron på Blocket och hämtade honom hos en barnfamilj som försökt i två månader men inte riktigt fattat vad de gett sig in på.

"Aron är intensiv och krävande men ger också väldigt mycket tillbaks. Han gillar att ligga i knät och bli kliad flera timmar på kvällen. Men en ara inte är det bästa husdjuret om du inte är beredd att ägna ditt liv åt den", säger Anton Engström.

Dominika Rabek

En snabbkoll visar att det just nu finns ett tiotal andrahandsaror till försäljning.

– Det är tragikomiskt. De är ofta bara sex månader när de annonseras ut, så ofta har säljarna inte försökt särskilt länge.

Hemma i lägenheten hos Anton och hans flickvän får Aron ta plats.

– Men han har tagit över hela matsalen. Vi äter i vardagsrummet nuförtiden.

Det är lite som att ha barn som aldrig växer upp och har en motorsåg mitt i ansiktet.

Ändå behöver Aron mer utrymme. Aron behöver komma ut och flyga.

– En som sitter i bur hela livet mår inte lika bra. Han behöver frihet och stimulans.

För den som inte är insatt är det svårt att fatta hur Anton Engström vågar släppa ut Aron i naturen.

– Rovfåglar är alltid en risk. Men han är en stor och muskulös kille som drar ifrån de flesta. Vi har haft ett par jakter med duvhök. Han är snabbare på öppna ytor.

Hur håller du koll på honom?

– Han har gps-sändare på sig när vi är ute. Men han är oftast inom synhåll och jag kan räkna med att han kommer tillbaka. Han flög fritt i ett år innan jag skaffade gps. Helst vill han vara med mig eller min flickvän.

Men aror är inte för alla.

– Det är lite som att ha barn som aldrig växer upp och har en motorsåg mitt i ansiktet. Han har enorm kraft i näbben. Jag hade en ara tidigare som aldrig ens tittade på en teve eller dataskärm. Men Aron har bitit sönder tre platt-tv på raken. Han landar uppe på kanten och tar ett litet nyp. Vi har köpt en som sitter direkt mot väggen nu.

Arons näbb är kraftig. "Man måste se till att han har grenar och annat att stilla sitt gnagbehov med", säger husse Anton Engström.

Dominika Rabek