Kallhäll

I över 30 år Ann Lundvall haft personlig assistans för att klara sin vardag.

Men när hon fyllde 65 ändrade sig kommunen plötsligt.

Kommunen bedömer nu att hennes behov är "ringa". Hennes tidigare stöd på 95 timmar i veckan försvinner helt. Hennes grundläggande behov uppgår bara till 4 timmar och 13 minuter i veckan, menar de nu.

– Vi förstår inte hur de tänker, man kan inte lämna henne ensam överhuvudtaget, säger hennes lillasyster Åsa Lundvall som varit hennes personliga assistent de senaste åren.

Åsa Lundvall tillsammans med sin syster Ann Lundvall: "Vi har olika klädstil. Ann har alltid på sig kjol eller klänning, har alltid flera väskor och smycken på sig".

Erik Lejdelin

Blivit mer självständig

I den nya utredningen hävdar kommunen att Ann kan äta självständigt, gå på toaletten själv, förflytta sig och i viss mån göra sig förstådd.

Något familjen menar inte stämmer.

Det tycker inte heller hennes läkare eller arbetsterapeut. I deras utlåtanden, som Mitt i tagit del av, är bedömningen att Ann behöver hjälp med i princip allt.

Kommunen vill också säga upp hennes lägenhet som hon bott i de senaste åtta åren.

De vill att hon flyttar in till en gruppbostad. Men det skulle slå sönder det aktiva liv hon byggt upp, menar familjen.

Kommunen erbjuder ett gruppboende, varför fungerar inte det?

– På gruppboenden gör de kanske en aktivitet i veckan, och då tillsammans. Det finns ingen som kan ta henne till simningen eller göra egna utflykter, säger Åsa Lundvall.

Vi tränar tre gånger i veckan. Och det har vi gjort sedan starten 1970.

Åke Lundvall startade simföreningen år 1970 efter den brittiska Halliwick-metoden.

Erik Lejdelin

Systrarnas uppväxt

Ann Lundvall föddes med en ovanlig variant av cerebral pares och en intellektuell funktionsnedsättning. Hon har dessutom stora svårigheter med att uttrycka sig.

– Det var ett unikt exemplar av ett barn, säger pappa Åke Lundvall.

Myndigheterna ville att hon skulle placeras på institution, men föräldrarna ville inte skiljas från sin dotter.

– Det är jag väldigt glad för, säger lillasyster Åsa.

Hon föddes två år efter Ann, men Ann började inte prata förrän hon fyllde tio.

Situationen blev en stor prövning för familjen, särskilt för lillasystern.

– Jag fick det väldigt svårt i skolan. Jag blev väldigt mobbad för att jag hade en syster med en cp-skada.

Simningen räddade

Vändningen för familjen kom genom simningen. Efter en operation i tonåren tvingades Ann till regelbunden träning.

– Jag intygade på heder och samvete att jag skulle se till att hon fick den träning hon behövde, säger Åke Lundvall.

1970 startade han en simskola för funktionsnedsatta barn i Järfälla.

Ann blev första eleven.

Åsa blev ledare i föreningen och började umgås med syskon i samma situation. Livet blev lättare. Sedan starten har familjen lärt hundratals barn att simma.

– Vi tränar tre gånger i veckan. Och det har vi gjort sedan starten 1970, säger pappa Åke.

Simträningen och den personliga assistansen är livsavgörande, står det i de medicinska utlåtandena.

Ann Lundvall har fått svårare att röra på sig i takt med att hon blivit äldre. Att fortsätta vara aktiv och träna flera gånger i veckan är en förutsättning för att hon ska må bra.

Erik Lejdelin

Tvingas gå i pension

Men trots sina tunga funktionshinder lever hon ett aktivt liv.

– I tonåren ville Ann gå på dans. Andra ungdomar gjorde kanske annat. Men jag fick ställa upp. Nu älskar jag dansband, och det har jag Ann att tacka för.

Efter att Ann valt att bo kvar i sin lägenhet, men utan assistans, har Åsa tvingats gå i pension i förtid för att kunna fortsätta ta hand om sin syster.

– Det är ingen från kommunen som hört av sig om hur det går. De bara räknar med att anhöriga löser det.

Åsa Lundvall har gått i pension i förtid för att kunna ta hand om sin syster när kommunen tagit bort den personliga assistansen.

Erik Lejdelin

Så svarar kommunen

Kristina Gustavsson, områdeschef inom Myndighet funktionsnedsättning, vill inte uttala sig i enskilda fall men svarar via mejl att "vid en ny prövning, som är en omfattande process, görs en bedömning enligt aktuell lagstiftning och rättspraxis."

Om de grundläggande behoven är ringa uppfylls inte kriterierna för personlig assistans.

Hon skriver också att "stödet som ges i en gruppbostad planeras utifrån den enskildes individuella behov och att önskemål följs upp regelbundet" och att det finns möjlighet till social gemenskap och minskad isolering i en gruppbostad.

På frågan hur brukares medicinska behov av daglig rörelse tillgodoses skriver hon att "ordinerade medicinska behov säkerställs i en gruppbostad".

Ansvariga politiker i socialnämnden avböjer att medverka i en intervju med Mitt i med hänvisning till att de inte kommenterar enskilda fall.