Två av Sveriges största bildkonstnärer, fotografen Anders Petersen och regissören Johan Renck, fördes samman av kuratorn Angie Åström. Resultatet blev en utställning, som nu visas på Nationalmuseum.

I centrum finns Johan Rencks tolv minuter långa film The Left Shore, skapad utifrån ett urval av Anders Petersens bilder.

Fotografen berättar att det var underbart att se Johan Rencks film, och att det var en upplevelse.

– Jag är djupt berörd över det han åstadkom, det ger en dimension av bilderna. Vi delar en sorts idé om saker, om samhället, människan, kärleken och respekten till människan.

– Den ömsinthet som han visade i sitt urval av bilderna gillade jag, även om det är väldigt mörkt. I mörkret finns det en värme och en känsla av gemenskap, som är viktig för oss båda.

Anders Petersens fotografi ”Kaffe”, från Österåkeranstalten 1982. Ur boken "Fängelse" 1984, med text av Leif GW Persson.

Anders Petersen

I en annan del av utställningen visas ett urval av Anders Petersens bilder, från hans trilogi om stängda institutioner från 80- och 90-talet. Inifrån Österåkersanstalten, mentalvården och äldreomsorgen.

Några av bilderna är tidigare opublicerade.

”Massiv beundrare”

Idén att föra ihop bilder från de tre böckerna är en gammal idé, berättar han.

– Det är tre saker som jag tycker är viktiga och som har betytt väldigt mycket för mig. Jag har haft möjligheten att komma in och det gör man aldrig ensam, det är tack vare vänner och bekanta.

Johan Renck blev känd som artist under namnet Stakka Bo, och hans filmkarriär tog fart ungefär samtidigt. Han har bland annat regisserat musikvideos för Madonna och David Bowie, flera avsnitt av tv-serien The Breaking Bad och vunnit en Emmy för miniserien Chernobyl.

Han är även en ”massiv beundrare” av Anders Petersens konst.

– När ett samarbete erbjöds kastade jag mig rakt in i det. Min tanke var att fiktivt konstruera ett ”före” eller ”efter” avseende det frysta ögonblick ett fotografi representerar, säger han i ett pressmeddelande.

Anders Petersen hoppas, om han får önska, att besökarna kommer ut från utställningen och känner att det finns fler saker som förenar oss människor än vad som skiljer oss åt.

– Det har alltid varit den röda tråden i allt jag har gjort. Jag hoppas att människor upplever en känsla av gemenskap.

Hedrad

Han berättar att han alltid letar efter den minsta gemensamma nämnaren när han fotograferar.

– Killar som sitter på kåken är i första hand människor, precis som vi. Inga konstigheter med det. De är bröder och systrar, oavsett vad de har varit med om. Det är viktigt att tänka på i dag, när vi lever i en förfärlig tid med krig överallt.

Anders Petersen betonar att man aldrig är ensam i sådana här projekt, utan att det är ett samarbete.

– Jag är väldigt hedrad över att få göra det här med Johan, som jag beundrar. Det finns många andra människor som har betytt väldigt mycket för utställningen och för mitt arbete.

– Att vara fotograf är ett rätt ensamt yrke, man är solitär på något vis. Utan vänner är man ingenting, de är så betydelsefulla.