Bredäng

Amrit Preet Kaur, 31, slår sig ner på trappan till Bredängsskolan. Här låg fritidsgården när hon växte upp och det väcker känslor. Där är en plats för glädje och hopp hos barn och unga som får göra roliga saker och växa tillsammans med vänner och trygga vuxna, en fråga hon tycker är viktigt som S-politiker i stadsdelsnämnden. Men här finns också sorgen att hon själv aldrig fick uppleva samma sak.

Det första tecknet på hedersförtryck kom när hon var i 7-årsåldern och hade varit i Kulturhuset med skolan och fotograferats med en pojke i klassen när de höll händerna på varandras axlar.

– Mamma blev jättearg och sa att jag inte fick ha min hand på en killkompis och att tjejer inte leker med killar. Jag blev jätteledsen och förstod ingenting, säger hon.

Sedan eskalerade det. Hon fick inte gå till fritidsgården, inte vara ute på kvällarna och inte simma med eller ha idrott med killarna. Och hon måste städa, laga mat, diska och tvätta kläder medan hennes syskon inte behövde göra någonting.

– Jag tappade den sociala samhörigheten och blev väldigt ensam. Jag fick inte träffa vänner och snacka om livet och annat eller åka in till stan. Jag miste mina ungdomsår och jag tror att vissa i vårt område fortfarande upplever den situationen. Det måste bli en förändring.

Jag miste mina ungdomsår och jag tror att vissa i vårt område fortfarande upplever den situationen.

I gymnasiet fick hon nog.

– Jag var trött på att vara ensam och mådde inte bra, så jag struntade i reglerna och började gå ut ändå.

Men det var först när hon som 25-åring läste statsvetenskap i Uppsala som hon upptäckte vem hon var.

– Jag blev politiskt engagerad för att jag kände att förorten också behöver sina röster. En del handlade också om min uppväxt där människor pratade om mig men inte för mig. Det är så mycket fokus på mellanöstern när man pratar om hedersvåld, men det finns även i andra kulturer som vår indiska.

– Fritidsgården är väldigt känsloladdad för mig, väldigt sorglig men även bra. Jag fick inte gå men vet att det är en trygg plats för andra ungdomar att vara på. När vi öppnade Stationen för ungdomar i i Skärholmen tänkte jag att ni är lyckligt lottade, Amrit Preet Kaur.

Christian Lärk

Vill se förändring

Amrit Preet Kaur är orolig över samhällsutvecklingen och menar att man måste bredda bilden av vilka som utsätts för hedersförtryck.

– Ofta tänker man på muslimer, men min familj är sikher. Hedersförtryck finns även inom olika frikyrkor, inom högerextremismen, manosfären och incelkulturen. Det handlar om att vissa vill ha kontroll och vill att andra ska leva i rädsla, säger hon.

För att komma åt det tror hon att man måste jobba på flera sätt. Mer pengar till socialtjänsten, att bvc tidigt besöker familjer och att förskolor och skolor har resurser och vet hur de ska jobba med frågorna. Men också genom att involvera olika religiösa grupper och föreningar.

– Det är viktigt att ledare för församlingar eller föreningar vågar säga ifrån och lyfter fram positiva exempel från familjer där man litar på sina barn. Att man jobbar med personer som förstår kulturen. Men också att föräldrar får lära sig att även killar kan städa, laga mat och hämta barn på förskolan.

Hon önskar också att grannar och vänner ska stå upp för barn som utsätts och ifrågasätta föräldrarna.

Vad har du för råd till barn som utsätts för hedersförtryck?

– Dokumentera det de upplever, våga prata med vänner och berätta för någon vuxen de litar på.