I ekobyn Understenshöjden intill Nackareservatet och Kärrtorps IP bor artisten med sin familj. Några nätter har han hört musiken från rejvfesterna i skogen, men utan att störas. Joel Alme är snarare rädd för tystnaden. Numera är det då jobbiga tankar kan dyka upp, berättar han.

– Jag växte upp vägg i vägg med en strippklubb, och är inte så känslig för ljud. Jag tycker om ljuden från fotbollen och turneringarna på Kärrtorps IP. Det ger en härlig känsla av liv.

Han stiger upp tidigt. Redan halv fem-halv sex på morgonen. Då börjar hans liv som musiker och pappa. Dagen inleds med kaffe och gitarr innan han väcker barnen och äter frukost. Efter barnen gått till skolan går han ut med hunden innan han går hem och spelar.

– Det låter så simpelt. Ibland tänker jag "va fan gör jag".

"Skiter i vad folk tycker"

Tre års albumprocess har nu samlats på ett album färdigt för utgivning. Musiken är inspelad med rullbandare, på sången finns reverb och tillsammans med en del kör- och stråkarrangemang andas det stundtals 1960-tal. På en vägg hänger en tolvsträngad akustisk Levin. På en sideboard står en vinylspelare. "Sköt ert så sköter jag inte mitt" blir hans tredje svenskspråkiga skiva.

– Jag har alltid känt mig begränsad och pressad av vad tycker och tänker om mig. Känslan i titeln är att jag nu en gång för alla skiter i vad folk tycker. Sedan om jag vill sumpa eller höja mitt liv så är det upp till mig.

Men Joel Alme berättar att han lämnat en tidigare dimmig tillvaro bakom sig och att han numera dricker med måtta. Missbruk och sociala problem har löpt som en röd tråd generationer tillbaka i släkten.

På ett av albumets spår "Brev från botten" sjunger han:

"Det finns en liten väg mot botten som jag brukar gå. Inga skyltar, inga kartor men jag hittar hit ändå".

– Nu har jag ett eget nytt liv med min familj. Och vi kan göra vad vi vill med livet. Jag har alltid haft en ångestproblematik och den måste jag ta hand om på ett bra sätt nu. Nya skivan handlar ganska mycket om att hitta bra spår och att se mönster jag haft. Jag vill bryta mönstret.

Svårt att minnas

Albumet utspelar sig i stället under ett dygn i Göteborg där en människa i obalans upplever och reflekterar över livet. Och trots att även föregångarna varit retrospektiva berättar Joel Alme att han har svårt att minnas mycket från både barndom, tonår och åren mellan 20 och 30 år.

– Jag vet inte om det handlar om en överlevnadsstrategi eller för höga dopaminnivåer. Eller så är jag bara en person som inte minns.

I arbetet med nya skivan har Björkhagenbon åkt runt i sin gamla hemstad. Han har besökt platser från sitt tidigare liv, fotograferat portar och talat med gamla grannar om livet som varit.

– Det handlar om att få ett grepp om vem jag har varit. Ursprunget till både den här skivan och kanske även förra har varit att hitta lite svar. Då blir det lättare att släppa jobbiga tankar. I dag känner jag mig bättre.

Alme berättar att han numera försöker hitta rutiner för att må bättre och bryta ensamtillvaron på vardagarna när familjen åkt hemifrån.

– Jag ringer folk eller träffar vänner för en lunch. Många av dem har också gått in i en ny fas av livet, fått barn och lugnat ner sig.

Sent på eftermiddagen brukar han träffa sin dotter på den lokala mataffären. De "tjafsar lite" om vad som ska köpas hem.

– Sedan går vi hem och lagar mat. Det brukar sluta med att det är jag som får flytta mig från spisen, säger han och skrattar.