– Egentligen är det inte konstigare än att sätta ena foten bakom den andra i stället för framför. Luta sig lätt bakåt i stället för framåt. Jag försöker hålla blicken långt fram men kollar bakåt, säkert var tionde sekund, så det är fritt.

Emil Flodin möter oss vid Råstasjön, ett omtyckt löparstråk där lunchjoggare flåsar förbi. Några av dem kommer snart behöva hantera att bli omsprungna av den 24-årige baklängeslöparen.

– För mig funkar det väldigt bra. Jag får mindre ont i knäna. Tidigare hade jag hälsporre men när jag springer baklänges trampar jag nästan bara längst fram på foten.

Skosulan han visar upp talar sitt tydliga språk, nött endast under tårna.

Emil har sprungit sen han var 13. Första gången han gjorde ett baklängeslopp var Hässelbyloppet 2022.

– Jag sprang i badskor från Lidl som ett sätt att göra det så oseriöst som möjligt. Folk tyckte det var jätteknäppt och kul och hejade på. I mål gav funktionärerna mig två medaljer.

15 timmar baklänges

Stärkt av det fortsatte Emil på samma spår.

När han i år för tredje gången sprang Stockholm marathon baklänges livesände han hela sträckan. Genom kanalerna på Tiktok och Youtube har han blivit en snackis i löparkretsar.

– Jag har alltid gillat att bjuda på mig själv.

Välanvända baklängesskor.

Mikael Andersson

Det egna rekordet sattes i augusti när han spontant sista minuten-anmälde sig till Ultravasan och backade in i mål efter de 92 kilometrarna mellan Sälen och Mora med en sluttid på knappt 15 timmar.

– Jag vet ju att risken finns att man snubblar, Ultravasan var första loppet det hände mig. Det var lerigt och vått och en väldigt teknisk terräng. Jag ramlade och halkade och tappade skorna.

Han berättar att den vanligaste frågan han får från andra löpare under loppen är om han springer baklänges bara tillfälligt, om han skadat vaden tillexempel?

– "Varför?" är den näst vanligaste frågan.

Ja, alltså, det är min första fråga...

Emil Flodin funderar, skrattar lite och börjar resonera.

– Även om jag är en van löpare så vet jag att jag inte kan vinna ett större lopp. Ingen kommer ihåg någon som kommer på plats 34 eller 160, ingen minns en fegis. Då tävlar jag hellre mot mig själv än mot andra. I början handlade det mycket om att utmana mig själv, sprida glädje och göra något annorlunda: alla springer framåt, då springer jag bakåt.

Nu finns en nivå till, berättar han.

– Jag vill göra en insats. Få fler att börja springa och upptäcka att det är kul och bra för hälsan. Genom att fånga folks uppmärksamhet kan jag förhoppningsvis få någon att tänka "om han kan springa baklänges kan nog jag springa framlänges".

"En surprise"

Samtidigt kan Emil förstå om det provocerar.

– Har man lagt ned tid på att träna och pengar på att vara med i ett lopp och blir omsprungen av någon baklänges, det kan nog vara knäckande. Men det är aldrig min avsikt. Jag brukar peppa och heja på de jag springer om.

Närmst väntar Lidingöloppet den 27 september. Emil Flodin, som även sprungit lopp i tomtedräkt och gitarr och inför fjolårets Midnattslopp käkade upp sig till 100 kilo eftersom "alla med topptider väger mellan 60 och 70", vill inte riktigt avslöja vad han planerar.

– Det får bli en surprise. Inget farligt eller störande, men annorlunda.

Sen kan det bli en svensk klassiker, ja, alltså baklängesklassiker.

Du menar skida baklänges?

– Ja, kanske. Det var en kille som gjorde det 2019 faktiskt.

Och cykla?

– Yes, det går. Det finns instruktionsvideos. Men min familj säger nej till det.

Emil Flodin vill inspirera andra och sänka ribban för att komma ut i löpspåret. "Förhoppningsvis tänker någon: om han kan springa baklänges kan nog jag springa framlänges".

Mikael Andersson