Gubbängen

Judiska Hanna Landau är 20 år när nazisterna når hennes hemstad Lviv, vid gränsen mellan Polen och Ukraina. Hennes familj slås i spillror. Pappan mördas. Mamman och flera syskon förs till läger.

Hanna Landau gömmer sig hos en väninna. En granne hjälper till med falska papper, där det står att hon är arier. Papprena kommer visserligen bort och Hanna grips. Men den falska historien håller hon fast vid.

– Hon fördes till ett arbetsläger men när hon kom dit gick hon rakt fram till lägervakten och skällde ut honom och sa att hon var tredje generationens arier. Han gick på bluffen och släppte henne, berättar Alexandra Ekwall.

Hanna reser till Krakow och blir kurir i en kommunistisk motståndsrörelse.

I Krakow träffar hon också Ladislaw som blir hennes man.

Sonen utsatt för försök

Men i en Gestapo-razzia 1944 grips Hanna och förs till koncentrationslägret Ravensbrück. Hon är då gravid, och föder en son i lägret.

– Barn som föddes i lägret utsattes för medicinska försök. Han dog i december 1944 med kroppen full av öppna sår, berättar Alexandra Ekwall.

90 000 av totalt 120 000-130 000 kvinnor och barn i Ravensbrück under kriget dör. Hanna hör till dem som klarar sig – kanske för att hon alltjämt döljer sin judiska identitet och i stället räknas som politisk fånge.

När tyskarnas krigslycka vänder kommer Röda korset till undsättning. Hanna förs till Sverige. Först där vågar hon berätta att hon är judinna.

Hanna överlevde Förintelsen och blev 91 år. Hennes barnbarn för hennes historia vidare.

Privat

Föreläser om sin mormor

Alexandra Ekwall, Farstabo och lärare, fick många gånger höra mormor Hannas historier från krigsåren.

– Hon var en otrolig förebild. Streetsmart och modig. Visst var hon skadad av det hon varit med om, både psykiskt och fysiskt. Men hon bearbetade genom att berätta. Morfar berättade inget – han bara grät, säger hon.

När klimatet hårdnar är det ännu viktigare att vi berättar

Hanna blev 91 år. Nu för Alexandra Ekwall hennes historia vidare. Förra veckan, på Förintelsens minnesdag, föreläste hon på Gubbängsskolan.

– Jag tror att kunskapen om kriget och Förintelsen har minskat. Det kan vara svårt för skolan att lära ut på ett sätt som engagerar. Vi blir ett komplement, en personlig vittnesbörd, som kan bidra till att öppna ögonen och förstå vad antisemitismen förstört för en enskild människa, säger hon.

Farstabon Alexandra Ekwall föreläste på Gubbängsskolan på Förintelsens minnesdag 27 januari.

Mattias Kamgren

Hakkors på dörren

Tyvärr, konstaterar hon, har ämnet blivit alltmer aktuellt.

– Som lärare möter jag ungdomar dagligen och ser antisemitismen. I kafeterian om någon inte bjuder på en bulle, kan han få höra ”vilken jude du är”. Jag har själv fått ett hakkors inristat på dörren till mitt arbetsrum, berättar hon

I Farstaområdet har nazistisk skadegörelse dykt upp, bland annat vid Martinskolan i Hökarängen. I andra delar av söderort varnas skolföräldrar för nazistiska aktivklubbar.

Hur känner du kring detta?

– Klart att jag blir rädd. Jag är vuxen men jag tänker på alla judiska barn. När klimatet hårdnar är det ännu viktigare att vi berättar.