Norrmalm

Tavlor står uppradade längs väggen. Andra ligger på golvet, i väntan på att få komma upp.

Två timmar tog det innan platserna i medlemsutställningen på Konstnärshuset på Smålandsgatan 7 var uppbokade. 200 verk från hela Sverige har kommit in, den 3 oktober är det vernissage.

Årets yngsta deltagare är Anton Kasian Edberg, 31, den äldsta är 96-åriga Gunnel Boman. Det är första gången de möts men de har mycket gemensamt – båda bor i Solna, ställer ut skulpturer och har tecknat hela livet.

Gunnel Boman har varit med i SKF i många år, och även deltagit i medlemsutställningen flera gånger. För Anton Kasian Edberg är det andra gången som han ställer ut i grupputställningen.

Angie Gray

– Så länge jag har haft ett medvetande har jag hållit på med konst. Jag var ett ensamt barn och gjorde teckningar som jag färglade, min mest älskade syssla från att jag kunde sitta på en stol, säger Gunnel.

Hon utbildade sig på Pernbys målarskola och senare Académie Libre, som fanns mellan 1946 och 1957.

– Det var avgörande för mig.

Slutade aldrig teckna

Andra världskrigets slut hade ett enormt avtryck på konstvärlden. Gunnel beskriver en optimism om Europas framtid och att man ville se framåt.

– Det tror jag ingen kan förstå i dag, hur FN hade en otroligt viktig roll.

Curatorerna Ninna Cavallin och Hedwig Edsforth bestämmer hur verken ska hänga, och strävar efter att hitta en harmoni bland de 200 som har valts ut. ”Vi försöker få med så många olika uttryck som möjligt”, säger Ninna Cavallin.

Angie Gray

Äktenskap och barn tog tid från skapandet. Trots det hade hon långa perioder av tecknande och en dag insåg hon att hon ville arbeta med skulptur.

Jag blir galen om jag inte får skapa, men man får offra mycket.

– Nu har jag pratat så mycket. Jag är så spänd på vad du har att säga, säger hon och vänder sig till Anton, som skrattar.

– Det blir svårt att toppa det här, svarar han.

För Anton har konst alltid varit en del av livet, då hans mamma målade mycket när han var liten. Föräldrarna hade en dröm om att han skulle bli konstnär, något han som barn inte visste gick.

Skulpturer, måleri, fotokonst, ljud- och videoverk finns representerat på årets utställning. Majoriteten tar plats i det stora galleriet, men utställningen fortsätter en våning upp i det övre galleriet.

Angie Gray

Som 18-åring fick han hemlängtan under en resa, och de akvareller av Stockholm han då målade blev arbetsprover till Gerleborgsskolan. Oljefärg vågade han till en början inte använda.

– Jag tänkte att oljemåleri var för överklassen, och jag var en arbetarklasskille från Solna.

”Får offra mycket”

Under andra året började han dock intressera sig för de moderna mästarna och tog själv fram penseln. Efter att han började på Konstfack var det dock något som förändrades.

Gunnel Bomans skulptur heter ”Alef”, och är en version av boksvaren A i det hebreiska alfabetet som den såg ut 2 000 år f.Kr. ”Jag har alltid varit intresserad av gamla kulturer”, säger hon.

Angie Gray

– Jag började med skulptur och slutade måla. Jag fick ångest av det och kände mig osäker.

Efter konstskoleåren bytte han bana till spel och visuella effekter, men skaparlusten fanns kvar. Det blev ingen spelkarriär, i dag är han däremot i ateljén nästan varje dag, ställer ut och säljer sin konst.

Anton Kasian Edbergs skulptur ”HeartDad” är skapad efter ett spår han plockade upp på Konstfack, det mellan det digitala och det analoga.

Angie Gray

– Det är som en sjukdom. Jag blir galen om jag inte får skapa, men det är en snårig väg och man får offra mycket.

Båda håller med om att det viktigaste är att vara sann mot sig själv och våga tänka nytt.

Anton Kasian Edberg tycker att Gunnel Boman satte ribban högt efter att ha berättat sin livshistoria. ”Men din resa har varit mycket längre än min”, säger Gunnel.

Angie Gray

– Det är ett stort åldersspann, men vi har så många likheter. Jag kommer att bära med mig många av dina kloka ord, säger Anton till Gunnel.

Hon svarar att hon hoppas att de ska ses på vernissagen.

– Det var så roligt att träffa dig.